– Jag byggde ett nytt hus för pengarna. Mitt gamla tak läckte jättemycket, så när det regnade fick jag söka skydd hos grannar och släktingar. Jag har inte bott i ett riktigt hus på flera år. Jag köpte också en säng och en ny madrass och två getter, och kommer att köpa mat och kläder till mina barn för resten av pengarna.

Orden är 68-åriga kenyanska jordbrukaren Damas, i en intervju på välgörenhetsorganisationen Give directlys hemsida. Hon har mottagit motsvarande 4 600 svenska kronor utan motprestation och kommer få nästan lika mycket till, liksom över 10 500 hushåll i landet. Förutom byggmaterial till sina bostäder har många köpt mjölkkor, mat och betalat skolavgifter för pengarna.

32-åriga skräddaren Anna berättar att hon använde pengarna till att starta ett eget företag.

– Mitt liv är väldigt annorlunda nu, eftersom jag har blivit självständig. I dag är jag en stolt kvinna som inte är beroende av min man, utan i stället hjälper honom att få ihop vår hushållsbudget.

Gynnar även de som inte fått pengar

Totalt har välgörenhetsorganisationen betalat mer än tio miljoner amerikanska dollar, motsvarande 94 miljoner svenska kronor till fattiga i Siayadistriktet beläget vid Viktoriasjön i västra Kenya. Pengarna kommer från större givare som Google, men även andra välgörenhetsorganisationer och privatpersoner. De delas ut i tre omgångar över åtta månaders tid, och överföringen sked med hjälp av mobiltelefoner.

Nu har resultatet studerats vetenskapligt av forskare på Berkeley-universitet i Kalifornien. De intervjuade vid upprepade tillfällen såväl deltagare som lokala näringsidkare och personer som inte deltog i projektet, för att se hur priser och löner utvecklades.

Slutsatsen var att pengaöverföringarna inte bara gynnade mottagarna, utan även det omkringliggande samhället, eftersom mottagarna spenderat pengarna hos lokala handlare.

De nya pengarna stimulerade ekonomin på ett sätt så att varje investerad dollar fick en effekt motsvarande 2,6 dollar, enligt studien – utan att några betydande effekter på inflationen uppmättes, vilket varit en farhåga.

– Vi underskattar vinsterna av sådana här program, säger Dennis Egger, en av studiens författare, till sajten Inverse.

Inte generalisera

I en tidigare mindre studie uppmättes lägre lyckonivå hos de som inte fått pengar medan grannen fått. Men i den nya studien gavs bidragen till samtliga fattiga i ett område – i praktiken: alla med stråtak på sina hus – och ”avundsjukaeffekten” märktes nu inte av. Inte heller i byar i studiens kontrollgrupp, som inte fick några betalningar, vilket antas hänga samman med att deras ekonomi påverkades positivt när de som fått pengar använde dessa.

– I den nya studien ser vi inga tecken på negativa bieffekter, men många positiva, inklusive psykologiska, säger Johannes Haushofer, en av forskarna, till Vox.

Resultatet går i linje med tidigare liknande insatser, enligt Simon Birnbaum, lektor i statsvetenskap vid Södertörns högskola.

– Forskning visar konsekvent att människor använder pengarna till att förbättra sin tillvaro, till exempel äta bättre, reparera sitt hem och sätta sina barn i skolan. De använder pengarna för att fatta mer långsiktiga beslut, sa han till Syre i samband med att Give directly inledde ett liknande projekt i Kenya 2018.

Simon Birnbaum varnade dock för att generalisera resultaten till andra länder som inte liknar Kenya, till exempel länder med ett utvecklat välfärdssystem.

– Man måste vara väldigt försiktig med att dra generella slutsatser av försökens effekter. Det är inte så överraskande att basinkomst i Kenya leder till att människor får det bättre, men man kan inte dra slutsatsen att detsamma skulle hända i till exempel Finland eller Sverige.

Läs även: Pengar i handen ska öka välfärden i Kenya (artikel från februari 2018).