För någon vecka sedan fattades ännu ett nedläggningsbeslut. Det var i min hemkommun som man beslutade att en skola skulle läggas ner. Inte på grund av vikande elevantal eller för att skolan inte är uppskattad, elevantalet är lågt men det har det varit länge och skolan är mycket omtyckt, utan på grund av att kommunen inte anser sig ha råd.

Ljusdals kommun är inte den enda, och skolorna är inte det enda område som drabbas. Tvärtom drabbas hemtjänst och äldreboenden ännu hårdare och hela året har kantats av nyheter om kommuner som går back. Vidare väntas 18 av 20 regioner gå back nästa år och till exempel i Stockholm kommer man tvingas till besparingar på 1,1 miljard kronor.

För att motivera nedskärningarna i sjukvård har det förts fram argument om att sjukvården blir allt dyrare utan att ”produktionen” ökar. Detsamma gäller så klart i skolan, i hemtjänsten, eller precis var som helst där de största kostnaderna handlar om personal och möjligheterna att med teknik ersätta personalen är små. Det är ändå lite märkligt, år efter år kräver vi mer pengar i handen, men vi kräver inte att de läggs på bättre skolor för våra barn, sjukvård eller bättre omvårdnad av gamla och sjuka.

Istället sitter vi här, på julafton och har aldrig varit så rika som nu. Med en julhandel som förväntas ha slagit rekord i år igen och efter att ungefär 21 miljarder har lagts på julklappar (enligt Svensk handels prognos från mitten av december). Men det fanns inga paket med lite bättre skola, eller lite bättre sjukvård att köpa. Vi har tagit ett allt större utrymme av jordens samlade resurser och lagt det på helt fel saker.

Det är jul, de flesta som kan väljer att just i dag prioritera social samvaro, kärlek och familj framför arbete och ekonomisk vinning. Behåll den tanken i morgon, sen skriver ni debattartiklar och insändare om att det är dags att höja skatterna så att vi slipper skära ner på skolor och äldreboenden.

God jul!