Läste en text för ett tag sedan där någon undrade varför vi ska lyssna på barn, eller kanske på ett speciellt barn – Greta Thunberg – när det gäller klimatet. En australisk journalist lär ha skrivit att man kan ju inte lyssna på någon som är ”psykiskt sjuk”. Allvarligt talat, varför ska vi inte lyssna på barn? Det är ju barn, barnbarn och alla kommande generationer som får städa upp efter oss. Dessutom kan ingen av oss klå en Asperger-tjej som läst in sig på något, hon kan nämligen allt, och psykiskt sjuk är hon definitivt inte, snarast hyperintelligent.

Så det är bara att stanna upp och imponeras av denna unga kvinna som får oss att lyssna. Men profet i sitt eget land verkar hon inte bli, för här i landet rör politikerna bara runt lite grand i klimatsoppan. De stora greppen, som gör nytta, saknas. Initiativförmåga också, eftersom det viktigaste just nu verkar vara om bolaget ska vara öppet på söndagar eller att sabba public service. Eller något annat man måste dutta i. Klimatet handlar om överlevnad, hallå, lyssnar någon?!