Låt mig berätta en saga. Om Johanna. Hon är född på sjuttiotalet och växte upp med en våldsam och alkoholiserad far som misshandlade och våldförde sig på hennes mamma. Johanna tillbringade mycket tid av sin barndom under sin säng, fantiserade sig bort till någon annanstans där ingenting var som det där.

Eller så stannade hon utomhus efter skolan, ibland ensam, med bara rädslan som lekkamrat. Hon visste precis när farsan var på väg att bli sån där och även om hon ville skydda mamma, vara där så att han inte skulle kunna göra henne så illa att hon kanske dog stod hon inte ut med smärtan.

Pappan rörde aldrig henne. Var inte ens hotfull. Bara konstig. Och hon kunde ju aldrig veta om han skulle ge sig på henne. När han blev sån där var allt upp-och-ner. När han inte var full var han en riktigt bra farsa, som såg Johanna och hennes syskon, följde med på fritidsaktiviteter och hjälpte till med läxor mer än mamma.

Nu är hon vuxen och har egna barn. Men det har varit en kamp. Hon har aldrig riktigt kunnat lita på män och har haft en alltför vanlig tendens att hitta män som inte är justa. Barnens pappa är fin. Han accepterar henne för den hon är, älskar henne till och med för hennes konstigheter. Han är ju också lite eljest.

Varje dag är en kamp mot smärtan. Ingen kan se att hon bär på en tyngd som skulle få de flesta att ge upp. I tjugoårsåldern började hon söka hjälp hos psykiatrin. De gjorde det de kunde. Lät henne gå i terapi, gav henne recept på antidepressiva och sömntabletter. De antidepressiva pajade hennes mage och tog ifrån henne hennes sexlust. Sömntabletterna förvandlade henne till en levande zombie eller funkade inte alls. Terapin hjälpte henne att förstå sig själv och att hitta strategier för att överleva. Men smärtan gick aldrig över.

Medicinerna gjorde henne till en betydligt mindre människa. Hon kände sig som en biologisk robot. En som bara fanns till på ytan. Och trots all medicin fanns ångesten alltid kvar, lurande bakom hörnet.

Johanna har aldrig gillat alkohol. Eller rättare sagt gillar hennes kropp alkohol lite för mycket. Som tonåring drack hon alltid för mycket när hon väl drack och det slutade allt som oftast illa. I fyrtioårsåldern blev hennes besvär allt jobbigare. Som för så många andra människor med psykisk ohälsa kom hennes besvär i skov.

Någon tipsade henne på skoj om att testa cannabis. Hon hade inte använt hasch eller marijuana sedan hon var tonåring och mindes de gångerna med blandade känslor. Illamående, förvirring eller bara trötthet mindes hon. Vännen påpekade att barn och ungdomar inte ska använda cannabis och att det handlar om att använda drogen på rätt sätt.

Hon gav sig ut på nätet och läste på. Mycket och länge. Modern forskning sa henne att hennes problem faktiskt kunde lindras av cannabis. Vännen som hade tipsat henne kände nån som sålde och satte dem i kontakt med henne.

Hennes liv förvandlades inte. Hon blev inte ”frisk”, inte mindre känslig, men nuförtiden står hon ut, är till och med lycklig ibland. När barnen har gått och lagt sig tar hon några bloss och kan slappna av. På dagarna använder hon CBD-olja. Innan hon började med cannabis åt hon sex olika mediciner, med jobbiga bieffekter och utsättningsproblem, dvs abstinens, om hon glömde eller inte hade medicinen hemma.

Cannabisen, som inte ger henne några som helst biverkningar och inte skapar abstinens hos henne, har gjort det möjligt för henne att skippa alla jobbiga mediciner utom en. Hon och hennes man har fått ny fart i relationen, hon orkar delta mer i både familjens liv och i sitt umgänge. Deras sexliv som stått på sparlåga långa perioder har blivit mycket bättre och hon sover hela nätter utan sömntabletter.

Men det hon aldrig blir av med är rädslan för att åka fast. Det är förbjudet att ens ha THC i blodet. Hon kan förlora jobbet om hennes arbetsgivare kräver urinprov, trots att hon inte har ett jobb där det har någon betydelse. Om hennes läkare får reda på att hon använder cannabis kan hon nekas vård. Hon har inte körkort och begår aldrig några andra brott. Hon vill bara leva sitt liv, bara orka. Ändå betraktas hon som kriminell.