Mer än 300 000 datorer skrotas varje år av företag, trots att de flesta av dem skulle kunna användas. Jag har varit med om att se massor av datorer hamna på återvinningen bara för att ingen egentligen orkar ta hand om dem när ett företag ska uppgradera eller när ett projekt tar slut. Det är naturligtvis en enorm påfrestning på miljön och i förlängningen människor. I synnerhet i de fattigare delarna av världen, dit elektroniksoporna skickas för att vi ska slippa bry oss.

Kapitalismen är pervers på många sätt. Den uppmanar inte bara till rovdrift på människor som inte har något annat att sälja än sitt arbete och sina kroppar, och som på grund av fattigdom måste ta de jobb som erbjuds. Naturen behandlas minst lika illa. Det är inte nödvändigt. Förutom att företag och myndigheter borde ta sitt ansvar borde vi som individer ta mer ansvar.

Själv har jag inte köpt en ny dator på mer än tio år, sen dess har jag köpt begagnat eller skruvat och fixat med gamla datorer. Det är naturligtvis inte något för alla, men det är faktiskt inte så svårt. En halvtimme framför någon instruktionsfilm på nätet räcker till det mesta.

Många företag och myndigheter har regler som hindrar återbruk. Interna säkerhetsbestämmelser förhindrar återanvändning för att hindra att information kommer på avvägar och olika lagar och bestämmelser gör det krångligt att ge bort eller sälja vidare utrustning som fungerar.

Det finns i det närmaste en hets i många sammanhang att ha en ny och kraftfull dator, samtidigt som många inte använder ens bråkdelen av datorns resurser. En tio år gammal dator kan duga gott till vardaglig användning för den som ska surfa, kolla mejl, titta på film och lyssna på musik. Många dataspel går att spela på ganska enkla datorer. Ofta är det som krävs ett bra grafikkort eller ett ljudkort för den som ska spela krävande spel, redigera video eller musik.

Det sjukaste är att de som producerar datorer, mobiler och annan elektronik i praktiken bygger in ett sista förbrukningsdatum genom att begränsa produkternas hållbarhet. De hänvisar ofta till säkerheten, exploderande mobiler och datorer som krånglar är dålig marknadsföring, så de ser till att grejerna slutar att fungera efter lagom tid.

Men i själva verket har det inte hänt så väldigt mycket mer på senare år än att olika programvaror blivit mer och mer krävande. För 20 år sedan exploderade datautvecklingen, processorhastigheter fördubblades årligen, hårddiskarna växte exponentiellt och minnen blev billigare och allt snabbare. Men för den som inte använder sin dator till särskilt komplicerade saker är det mer eller mindre status quo.

Min lösning är att använda Linux, som nuförtiden är enklare att installera än både Windows och Mac och minst lika lätt att använda. Linux är ett alternativt gratissystem som miljontals människor använder i sina datorer, fungerar både för pc- och Mac-datorer. Jag har en mer än tio år gammal dator som jag tog över av min yngsta son efter att han skaffat en ny. Jag har fått byta hårddisk en gång och det avancerade grafikkortet som satt i gick sönder efter ett tag, men efter lite pyssel fick jag en multimediadator att koppla till teven. Det gör att jag inte behöver skaffa en avancerad smartteve. Jag spar pengar och miljön mår bättre.

I köket står en gammal bärbar Mac som jag tidigare redigerade ljud i. Den saknar batteri och cd-spelare och en del annat, men med hjälp av en snabb, extern hårddisk och ett litet ljudkort jag hade liggande funkar den utmärkt. En ännu äldre häck har jag gjort om till en spelkonsoll där jag kan spela spel med några år på nacken. Allt är möjligt och det är riktigt tillfredsställande när jag lyckas med mina planer.

Under veckorna som kommer tänkte jag experimentera lite mer, det står ju gamla datorer lite här och där, bland annat på vår redaktion. Och man ska ju gräva där man står. Jag återkommer med tips om relativt enkla projekt.