I ett land med kraftigt begränsad pressfrihet där kvinnor är extra utsatta arbetar 25-åriga Najwa Alimi på en tv-kanal med bara kvinnor framför kameran. I veckan var hon i Stockholm för att ta emot Per Anger-priset för mänskliga rättigheter och demokrati.

– Mina föräldrar sa nej. Att jobba med media är inget arbete för en tjej. Men jag insisterade.

Najwa Alimi sitter lätt framåtlutad i en soffa på Forum för levande historias övervåning i Gamla stan, i Sverige för att ta emot svenska regeringens internationella pris för mänskliga rättigheter och demokrati. Hon har pigga ögon, svart kortklippt hår och sjalen nedhasad kring halsen.

Familjen hade flyttat från provinsen Badakshan i nordöstra Afghanistan till Kabul, för att dottern skulle studera kemi. Men när Najwa Alimi börjat förse sig med information om omvärlden kom hon på nya tankar.

– När jag jämförde situationen vi var i med andra delar av världen funderade jag på vad skillnaden mellan dem och mig var, och varför vi skulle leva det här livet. Då tänkte jag att man måste börja nånstans, och att man borde kunna bryta de dåliga normerna som finns  för kvinnor, åtminstone i sitt eget liv och kvinnorna närmast mig.

Hon ville påverka, och upplevde att kameran gör jobbet bättre än politiken, säger hon.

– Vid de tillfällen jag skriver kvinnors berättelse känner jag att vår penna har mer påverkan än politiken. Min uppfattning är att politiken ska hålla sig inom vissa ramar. Som journalist kan man vara en ledare. Man kan förändra och påverka på ett annat sätt. Kameran kan visa sanningen och verkligheten. Det gör inte politiken.

Kanal av och för kvinnor

För fem år sedan började Najwa Alimi arbeta som journalist, de senaste tre åren på kanalen Zan TV, som startade 2017. Zan betyder kvinna på dari och pashtu, och alla kanalens producenter, programledare och redaktörer är kvinnor.

Kanalen sänder underhållning, debattprogram, reportage och nyheter, sju dagar i veckan till en miljonpublik. Bevakningen täcker utbildning för kvinnor, samlevnad, matlagning, mode och mycket annat. Utgångspunkten är kvinnors liv, men omkring 30 procent av tittarna är män. Publikens reaktioner kan delas in i två grupper, enligt Alimi.

– Yngre generationer tror på de här nya ämnena som kommer upp, och deras påverkan på samhället. Men sen finns en grupp som tänker på traditionella normer som finns och deras religiösa tro. De tänker att det vi gör kommer från västerlandet och att man försöker anpassa det till den afghanska kulturen.

Tabubelagda teman

Själv arbetar hon främst med de tyngre frågorna, som våld mot kvinnor, missbruk, psykisk ohälsa och tvångsäktenskap.

– Många av ämnena jag tar upp handlar om det kvinnofientliga samhället i Afghanistan, tabubelagda ämnen. Jag älskar den biten av mitt yrke.

Men det finns även områden som är för farliga att rapportera om.

– Det finns ämnen som jag har varit i kontakt med, till exempel korruption, där man verkligen måste gräva för att komma fram till sanningen och förstå vad som har hänt. Men det är ämnen som de här terroristaktörerna eller staten och regeringen stoppar.

Najwa Alimi har själv blivit beskjuten, i syfte att stoppa en publicering. Något som lyckades – tillfälligt, berättar hon.

– Man har valt att pausa den publiceringen. Men det betyder inte att jag ska vara tyst framöver. Det är saker som kommer att publiceras, antingen nu eller om ett tag, eller till och med efter jag har dött, men det ska publiceras.

Farligt land för journalister

2018 var det dödligaste året för afghanska journalister sedan talibanregimens fall 2001, med 15 dödade journalister. Najwa Alimi klarade sig undan kulorna, och har inte berättat för sina vid tillfället bortresta föräldrar om händelsen.

– Min rädsla är inte för att bli utsatt för någonting, utan för att min familj ska stoppa mig från att inte låta mig arbeta. Därför har jag valt att inte berätta för dem, säger hon.

Du har blivit hotad och beskjuten, sett kollegor och vänner dö. Hur vågar du fortsätta arbeta?

– Det att jag är en kvinna ger mig mod, genom att jag tänker att jag måste kunna förändra saker, både för mig själv och för kvinnor runt omkring mig. Min tro är att alla problemen gör en stark. Sen är det kärleken jag har till mitt yrke, att det är annorlunda och har sina utmaningar. Det här tillsammans har gjort mig till den Najwa jag är i dag.

Varje gång hon ser resultatet av sitt arbete, ett publicerat reportage eller en skriven artikel, får hon hopp om förändring, säger Najwa Alimi.

– Resultatet jag ser ger mig hopp. Och känslan jag har inombords, att jag måste kämpa för mina egna mänskliga rättigheter.