DEBATT ”Inget kan stoppa världens unga”, sa Greta Thunberg nyligen under klimattoppmötet för unga i FN-skrapan i New York. De skolstrejkande unga har verkligen gjort skillnad. ”Vi har ett momentum”, som FN:s generalsekreterare Antonio Guterres utropade där han satt bredvid Greta.

Det kan låta hårt, men Greta har förmodligen fel i detta. Världens unga går att stoppa. Vi som är lite äldre minns den globala rättviserörelsen som växte fram under slutet av 1990-talet. Stora demonstrationer vid toppmöten på olika platser med budskapet ”en annan värld är möjlig”. Attac drev det specifika förslaget om beskattning av valutahandel för att skapa ett mer rättvist system globalt. Rörelsen hade verkligen kraft.

Men vad hände? En liten grupp av våldsbejakande demonstranter lyckades skapa en fientlig och hotfull stämning som var svår att hantera för olika städers ordningsmakter. Det blev allt mer destruktivt. En demonstrant sköts i Göteborg 2001 och i Genua samma år blev en demonstrant överkörd av ett polisfordon och avled. Därefter tappade denna rörelse sitt ”momentum”.

Nu finns det skillnader. Millennieskiftets globala rättviserörelse drevs främst av studenter. I dagens rörelse är det yngre människor, många barn. Det finns måhända bättre förutsättningar i dag att motverka provokatörer. Men faktum kvarstår. Ett ”momentum” är skört och kan försvinna lika snabbt som det skapades.

Förloppet kan liknas vid fysikens sätt att beskriva hur en pendel har omväxlande rörelseenergi och lägesenergi. Om inte rörelseenergin tas tillvara i lägesenergi så omvandlas den istället till värme och går förlorad. Då stannar pendeln. Men när rörelseenergin omvandlas till lägesenergi bevaras energin och en fortsatt pendelrörelse möjliggörs.

En rörelse som växer och har kraft behöver på motsvarande sätt omvandla sin energi till något som består när rörelsen dör ut. Det kan vara lagstiftning eller samhälleliga institutioner som har en tröghet och inte är beroende av en stark rörelse för att fungera.

Vad skulle kunna fånga upp rörelseenergin i den globala klimatrörelsen? Knappast ett fokus på individuella val eller på en enskild nations åtaganden. Sådana bidrag är förstås viktiga men räcker inte med tanke på frågans komplexitet och globala karaktär. Nej, det behövs något som möjliggör ett rättvist sätt att varaktigt hantera klimathotet.

Något som verkligen skulle göra skillnad är nya beslutsformer på global nivå – en omfattande reform av FN. I nuläget saknas demokratisk styrning i FN och planeten är istället utlämnad till att enskilda nationer, som alla primärt värnar egna särintressen, ska komma överens. Tänk om klimatrörelsen kunde förmå tillräckligt många att inse behovet av ett världsparlament med mandat att i enlighet med subsidiaritetsprincipen stifta lagar inom vissa definierade globala frågor.

Redan nu behöver steg tas för att fånga upp kraften. Vi i Demokrati utan gränser ser upprättandet av en rådgivande parlamentarisk församling inom FN (UNPA) som ett första pragmatiskt steg på vägen mot den mer långsiktiga visionen om ett världsparlament. Fredag den 25 oktober står vi på Mynttorget utanför Riksdagen under parollen ”Ett världsparlament för klimatet” för att uppmärksamma just denna väg framåt.

De miljontals strejkande utmanar oss som vuxna att ta tillvara den goda kraften. En beboelig planet är på sikt inte längre en självklarhet. Låt oss därför börja etablera de nya globala beslutsformer som behövs för att hantera klimathotet. Den goda rörelseenergin kan tas tillvara om vi redan idag börjar ta steg mot ett världsparlament.