DEBATT ”För femtonde året i rad får alla jägare som skjuter eller fångar räv, grävling, mård, mink, iller, kråka, skata, måsfågel eller nötskrika chansen att både göra en betydelsefull viltvårdsinsats och vara med om att vinna fina priser för sitt engagemang” meddelade tidningen Jaktjournalen inför starten av tävlingen i augusti 2017. Året efter gjorde den ett uppehåll men nu i somras skrev Jaktjournalen följande:
”I närmare 20 år har Jaktjournalen arrangerat Rovdjurskampanjen för att främja viltvården och vikten av jakten på de små predatorerna. Efter att massor med läsare hört av sig gör vi en nystart av Jaktjournalens klassiker, Rovdjurskampanjen. Nu får återigen alla jägare chansen att göra en betydelsefull viltvårdsinsats på sina hemmamarker. I år satsar vi på att så många som möjligt deltar. Hederspriser till de tre bästa i varje klass och sedan lottar vi ut priser bland alla som deltar. En lott för varje deltagare och massor med fina priser från våra sponsorer!”
En skjuten rödräv ger 120 poäng medan en gråtrut ger 15. Vinnaren i Rovdjurskampanjen 2016 samlade ihop 10 470 poäng genom att skjuta 28 rävar, sju grävlingar, 32 minkar och 394 fåglar. Hans belöning blev en komradio, en tavla och ett paket med tre jaktfilmer. Samt titeln Årets viltvårdare. Samma jägare tog även hem förstapriset 2017 genom att döda 34 rävar, nio grävlingar, fyra mårdar, 23 minkar samt 278 fåglar.
Här kan man stanna upp och begrunda begreppet viltvård. Enligt jaktlagen definieras det som vård av alla vilda arter. Frågan är om de 672 skjutna fåglarna kände sig vårdade. För att inte tala om det okända antal som flög vidare skadskjutna.
”Det är ingen tvekan längre om att mångfalden i naturen gynnas av predatorjakt. Det finns både forskning och naturvårdsprojekt som tydligt pekar på detta” fortsätter Jaktjournalen. Det som skaver är att tidningen kallar det hela en insats för den biologiska mångfalden. Särskilt som tidningen i nästa andetag vill minska vargstammen radikalt.
I grunden handlar nog detta om det som jakttidskrifterna kallar ”konflikten mellan brukare och betraktare”. Jägarna tillhör de stolta brukarna medan vi, som vill uppleva naturen utan vapen, hör till de okunniga betraktarna som står och fånstirrar på håll, tar en selfie framför en gran och går hem för att skriva en insändare om viltvård, som går ut på att låta de stora rovdjuren sköta kontrollen av de mindre djuren på naturlig väg. En åsikt helt motsatt brukarnas som själva vill sköta den uppgiften.
Bedrövligt!