I vilken grad skulle du föredra att köpa produkter som är tillverkade av återvunnet material, exempelvis glas, plast, metall, papper? På den frågan svarar 86 procent av svenskarna att de skulle föredra det i hög eller mycket hög grad, visar en Sifoundersökning beställd av branschorganisationen Återvinningsindustrierna.

Det låter kanske som en självklarhet, på samma sätt som insikten att vi behöver ställa om från linjära till cirkulära resursflöden länge har upprepats bland såväl politiker som industriföreträdare.

Samtidigt är Sverige långt ifrån där. Bara en fjärdedel av materialvärdet för stål, aluminium, cement, plast och papper finns kvar efter en användningscykel. Den största orsaken till värdeförlusterna är att mycket av materialet inte används mer än en gång, enligt en studie från Återvinningsindustrierna.

– I dag tömmer vi sakta men säkert jorden på resurser, säger Ellen Einebrant, kommunikationschef för branschorganisationen i ett pressmeddelande.

Förbränns och förorenas

Plast förlorar hela 92 procent av materialets värde efter att ha använts en enda gång. Dels för att bara en del samlas in, dels för att det mesta av den insamlade plasten eldas upp, samt att olika plaster blandas och förorenas med andra material. Aluminium förlorar 62 procent av sitt värde efter en användningscykel, och stål 42 procent.

Siffrorna avviker en del från Sveriges offentliga statistik om materialåtervinning, som till exempel gör gällande att 53 procent av all plast återvinns och att 70 procent av alla förpackningar tas tillvara som material.

De höga talen syftar dock på vad som samlas in snarare än vad som i slutändan blir till nya produkter. Den offentliga statistiken tar inte heller hänsyn till den stora kvalitetsminskning som ofta sker.

Vad kan göras åt saken?

Det finns alltså mycket kvar att göra på vägen mot cirkulära materialflöden. Svenska folket vill minska slöseriet med resurserna, men hela samhället måste hjälpas åt, enligt Ellen Einebrant.

Återvinningsindustrierna ska nu ta fram en färdplan för en fossilfri och cirkulär ekonomi, som både ska vägleda branschen mot fossilfrihet och reda ut vilka politiska förutsättningar som krävs för att nå målen.

– Det är uppenbart att det ligger i samhällets intresse att utnyttja befintliga resurser mer effektivt. Men det behövs kraftfullare styrmedel som gör att produkter kan användas längre och att materialet kan återvinnas när de tjänat ut, säger Ellen Einebrant.

Ett exempel inom politiken är att ställa krav på återvunnet material i upphandlingar av olika slag.

Konkreta åtgärder för branschen kan vara bättre produktdesign, materialspecifikationer och återvinningssystem som bevarar materialens kvalitet. I dag förlorar branschen 42 miljarder kronor varje år, när material förstörs, deponeras, bränns eller nedgraderas genom till exempel sammanblandning med andra material.

För enskilda konsumenter skulle vägen mot slutna kretslopp för material kunna sammanfattas i Zero waste-rörelsens fem R: Refuse (vägra), Reduce (minska), Reuse (återanvänd), Recycle (återvinn) och Rot (ruttna) – i nämnd prioriteringsordning. I första hand bör du alltså undvika att köpa mer än det nödvändiga, i andra hand minska konsumtionen och så vidare. Återvinn först i fjärde hand.

Milena Glimbovski, som 2016 öppnade en förpackningsfri butik i Berlin uttryckte det så här i Syre Göteborg i somras:

– Återvinningsprocessen är energikrävande. Det bästa är att inte köpa någonting nytt eller förpackat över huvud taget.