Extrem fattigdom i FN:s bemärkelse kan innebära att inte kunna gå i skolan, vara undernärd, inte ha tillgång till rent vatten och vara bostadslös. ”Varje dag berövas miljontals barn på åtminstone en av de grundläggande rättigheter som de behöver för att överleva, utvecklas och må bra”, skriver Unicef.

Detta är alltså inte bara en fråga för fattigare länder, de senaste decennierna har alltfler barn och äldre framförallt hamnat i riskzonen också i relativt välbärgade länder. Ännu är de som lever i extrem fattigdom relativt få i vår del av världen, men nu visar sig tecknen på denna utveckling i Europa.

Hundratusentals fattiga i Sverige

I Sverige beräknas en procent leva i ”allvarlig materiell fattigdom”. Eftersom siffran gäller vuxna människor med egen inkomst blir siffran större om man räknar in de barn som finns i dessa hushåll. Enligt Rädda Barnen lever 186 000 barn i fattigdom i Sverige.

Barn till ensamstående kvinnor är särskilt ekonomiskt sårbara enligt en rapport från organisationen från 2018. 24% av dessa barn lever i fattigdom. Utsattheten i denna grupp är fyra gånger så stor som bland resten av befolkningen. Var dina föräldrar kommer ifrån har en stor effekt också. 42% av alla barn med utlandsfödda levde i ekonomisk fattigdom, medan siffran var 1,4% för barn till föräldrar födda i Sverige.

Dessa siffror överensstämmer bara delvis med EU:s siffror som mäter lite andra saker. I Europa är upp till sju gånger fler människor drabbade av det som EU kallar ”allvarlig materiell fattigdom”.

EU:s mått

Allvarlig materiell fattigdom definieras av EU som att inte har råd med en grundläggande levnadsstandard; att inte kunna ta semester minst en vecka per år, äta en måltid med fullvärdigt protein minst varannan dag, kunna värma upp sin bostad, ha en färg-tv eller bil eller att inte kunna betala sina skulder är indikationer på materiell fattigdom.

EU menar att den som har en samlad inkomst som ligger under 60% av ett lands medianinkomst ligger i riskzonen för en sådan fattigdom. I Sverige har antalet legat relativt stilla under många år, men i andra europeiska länder ser man tecken på ökande fattigdom.

Dramatisk ökning av matpaket i Storbritannien

Olika former av soppkök och matutlämningsverksamheter ökar på många ställen i Europa. I Storbritannien har Trussell Trust, en av de största välgörenhetsorganisationerna i landet, på tio år gått från att dela ut 26 000 paket per år till 1,3 miljoner. Man har fått se ett växande nätverk av organisationer som delar ut matpaket till de allra fattigaste. Lärare och socialarbetare vittnar om att allt fler barn är helt beroende av maten de får i skolan eller barnomsorgen.

Kritiska brittiska röster menar att det finns en direkt koppling mellan politiska beslut och denna form av fattigdom. Framförallt vittnar många om att det är tydligt hur utvecklingen i världens femte största ekonomi beror på förändringar i hur välfärden är organiserad.

Med ett uttåg ur EU befarar många att situationen för de svagaste grupperna i landet kommer att förvärras. Priserna på det allra nödvändigaste riskerar att höjas snabbt vilket är svårt att hantera för stora grupper i landet.

Liknande situation i andra länder

I Tyskland har man aldrig riktigt lyckats utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan delar av landet efter sammanslagningen. Snarare ökar skillnaden mellan fattiga och rika regioner. Bremen har dubbelt så många fattiga som Bayern till exempel.

Unga och äldre människor är mest i riskzonen, många äldre tvingas leva på en pension som ligger långt under landets egna gräns för fattigdom. Det kommer att stå en strid om rätten till hjälp från de sociala myndigheterna för asylsökande i tyska domstolar under 2020. Den tyska välgörenhetsorganisationen Tafel delade ut mat till 1,65 miljoner människor 2018 och har sett en stadig ökning av behoven under de senaste 15 åren.

I Frankrike har nätverket Restos du Coeur delat ut 130 miljoner måltider under en tvåårsperiod.  En tredjedel av denna hjälp gick till ensamma föräldrar och till äldre.

En fransk lag från 2016 kräver att stora livsmedelskedjor inte slänger mat som närmar sig sista förbrukningsdag, utan ger dem till människor som inte har råd med mat. Lagstiftningen har ännu inte fått tillräckligt lång tid på sig för att göra mätbar effekt, men tecknen är positiva, menar många.