DEBATT David Graebers bok Skuld, de 5000 första åren beskriver, bland många andra insikter om hur människor fungerar, en typisk beslutssituation för makteliten i ett land:
För att tillförsäkra sig själva ett behagligt liv måste makten tvinga andra att arbeta och dela med sig av frukterna av detta arbete. Det finns i huvudsak två sätt att åstadkomma detta:
• man kan förslava sin befolkning, eller
• man kan göra sin befolkning till soldater, använda dem till att ockupera ett annat land, och förslava den befolkningen.
Bägge metoderna är riskabla. Ett slavland är lätt att ta över för en främmande armé. Förutom att ett förslavat folk inte jobbar hårt utan ständig kontroll så är de inte särskilt pigga på att försvara sina slavägare. En stark militär utgör å andra sidan en ständig risk för kupper. Många länder genom historien har försökt lösa detta med en kombination av bägge metoder.
En mycket vanlig metod att förslava sin befolkning är och har varit att skuldsätta dem. Att låna ut pengar till människor som svårligen kan betala tillbaka, eller på andra sätt sätta dem i skuld, är ett utmärkt sätt att steg för steg ta makten över dem.
I och med förbättrade kommunikationer har världen blivit allt större, och de ockuperade territorierna allt längre bort. Militär dominans blir mer kostsamt, till den grad att idag är det bara en enda stormakt som anser sig ha råd med det. Ett billigare sätt att kontrollera kolonierna är att förslava dem med dyra kontrakt (se till exempel Confessions of an economic hit man av John Perkins), eller genom att installera marionettregimer och få dem att skriva på samarbetsavtal, typ Nato eller TTIP.
(En stark militär är ändå alltid praktiskt att ha bakom sig.)
Den internationella ekonomin har alltmer ersatt krig. Grundsyftet, att tillägna sig andras resurser, är detsamma, och metoderna ganska lika. Det handlar om att slå ut motståndare med olika former av attacker och att uppnå ”marknadsdominans”, ett nytt ord för världsherravälde. Makteliterna är inte längre bundna till nationer utan opererar på global nivå, och tycks till och med se nationer som motståndare. De globala företagen har ännu inte egna arméer; de stöds indirekt av någon nationell militärmakt.
Vi svenskar gillar att betrakta oss själva som fria medborgare i ett fredligt demokratiskt land. Detta kan dock ifrågasättas utifrån ovanstående synvinkel. För det första har svenskarna bland världens högsta privatskulder vilket delvis begränsar vår frihet att styra våra liv – vi måste alltid jobba för att kunna betala på lånen, med risk att annars förlora både bostad och annat. Det finns redan de som kallar oss skuldslavar. För det andra har många av oss arbeten som bidrar till att skuldsätta andra, både hemma och utomlands. Vi är soldater i det ekonomiska kriget.
Än så länge lever de flesta av oss i förvissningen att vi är våra livs regissörer. Våra makthavare spär ständigt på denna bild genom att göra mer och mer pengar tillgängliga för oss så att vi kan fortsätta konsumera, och det är ett effektivt motmedel mot krismedvetande. Varje krona vi spenderar leder oss dock lite närmre slaveri.
