Plötsligt talar många om hur elektronik och hushållsapparater går sönder alldeles för fort. Sveriges Radio undersöker saken i programserien Prylarnas pris. EU-kommissionären Frans Timmermans säger att han tror tillverkarna avsiktligt bygger in fel i sina produkter.

Det är bra att det diskuteras. Självklart är det viktigt, inte minst ur klimatsynpunkt, att minska omsättningstakten av dessa produkter genom att göra dem hållbarare, och att det ska gå att reparera dem då de går sönder.

Samhället och framför allt den tillämpade forskningen har lagt ner miljoner arbetstimmar och många miljarder kronor på att utveckla och finslipa den linjära produktprocessen: Tusentals forskare och studenter arbetar med utveckling av allt från gruvteknologi och råvarohantering via materialutveckling och produktdesign till marknadsföring och distributionslogistik. På senare tid har nya problem tvingat fram även forskning om avfallshantering och återvinning.

I jämförelse har nästan ingenting lagts på cirkulär produktion och konsumtion. På varje hundratal professorer i gruvteknik osv går det kanske en professor i återbruk. Såvitt känt finns inte en enda professor i reparationsteknik. Medias recensioner av nya produkter talar aldrig om hur varan ska återvinnas. Hela försäljningskedjan är inriktad på nytillverkade varor. Näringslivet har byggt sig fast i en infrastruktur som inte klarar sig utan en ständig utvinning av nya råvaror och kassering av uttjänta produkter.

Detta måste naturligtvis ändras i grunden om vi ska ha en chans att åstadkomma hållbar konsumtion. Som exempel måste vi:

• lagstifta om produkters hållbarhet. Ett enkelt sätt att komma dit kan vara att lagen ska kräva minst tio års garantitid

• se till att produktionen så långt möjligt sker med återvunnet material, till exempel genom skatter på nya råvaror

• lagstifta om reparerbarhet, så att även oberoende reparatörer ska kunna återställa varans funktion

• standardisera ingående komponenter, så att konkurrens uppnås även på reservdelsmarknaden

• diskutera patenträtten så att flera tillverkare mot en rimlig licensavgift kan tillverka även icke-standardreservdelar

• instifta fler professurer i materialåtervinning, reparationsteknik, cirkulär logistik, cirkulär ekonomi, osv

• utbilda fler studenter i dessa och närliggande ämnen.

Se även min motion 150 till Klimatriksdagen.