Huvudstaden Santiago skakas fortfarande av stora protester. Politisk, social och ekonomisk ojämlikhet har fått folket att ta till gatorna. I södra Chile protesterar även ursprungsbefolkningen Kawesqar högljutt och ihärdigt: multinationella företags industriella fiske hotar deras uråldriga traditioner, och småskaliga fiske.
Det är inte bara i huvudstaden som befolkningen har fått nog. Hundratals mil söder om Santiago är ursprungsbefolkningen orolig för de allt större laxodlingarnas miljökonsekvenser. Det industriella fisket har vuxit snabbt.
Arkeologiska fynd spårar ursprungsbefolkningen Kawesqar 15 000 år tillbaka. I södra Sydamerika, i regionen Magallanes, har de varit fiskare i generationer och sedan urminnes tider. Men nu upplever de att deras liv, kultur och traditioner hotas av storföretagens girighet, skriver Al Jazeera.
Leticia Caro är en av de som är orolig. Hennes familj har varit fiskare så länge som någon kan minnas och bor i ett samhälle i Magallanes. Storskaligt industrifiske och multinationella företags försök att boosta fiskebeståndet slår tillbaka på ursprungsbefolkningen. Genom fiskodling och att importera utländska arter av lax förstörs ekosystemet.
De utländska och multinationella företagen använder också mycket annan utrustning. Ursprungsbefolkningen använder få redskap och fiskar med små träbåtar. Båten som Leticia Caros familj har är nio meter lång.
– Vi seglar utan teknologi. Vi följer vindens riktning och navigerar efter bergen och stjärnorna, berättar hon för Al Jazeera.
Fiskebestånden drabbas
Fiskebestånden har dock blivit allt skralare. Leticia Caro kunde förut fiska upp emot 400 kilo om dagen. Nu är det istället 60 kilo om dagen som är standard. När hennes pappa kom hem med bara fyra fiskar en dag vinters 2015 bestämde hon sig: det var dags att börja kämpa för deras traditioner – och mot de stora företagen.
Men kampen mot de stora fiskeföretagen har också orsakat splittring. Industrin skapar jobb, både snabbt och många. Många ur ursprungsbefolkningen har tagit arbete på laxodlingar.
– Många tog arbete på laxodlingar, och det har orsakat en brytning mellan oss. Vi förstår deras behov av att tjäna sitt uppehälle, men om vi hade gått samman hade vi varit starka tillsammans mot industrin, säger Leticia Caro.
Fiskerikonsulten Rodrigo Azocar Guzman bekräftar att södra Chile, där ursprungsbefolkningen Kawesqar bor, lever av laxen.
– Affärsmän, forskare och fiskare startade en industri från ingenting på den relativt korta tiden tre decennium. Arten atlantisk lax existerade inte i Chile innan. Södra Chile lever av laxen, säger han till Al Jazeera.
En växande efterfrågan på lax globalt har gjort branschen väldigt tävlingsinriktad. Företagen vill tjäna så mycket pengar som möjligt. De kämpar därför emot när den chilenska regeringen vill införa åtgärder som motverkar fiskeindustrins miljöpåverkan, eftersom det inte alltid är lika lukrativt.
En av världens största producenter
Exporten av lax växte snabbt och Chile är nu en av världens största exportörer av atlantisk lax. Trots att landet saknar en atlantkust. Tillsammans med koppar och frukt är lax en av de tre största exportvarorna – en utveckling som tog bara 30 år. År 2018 exporterades 850 000 ton lax till 100 länder, enligt FN:s livsmedelsorganisation FAO.
– Atlantisk lax är inte en infödd chilensk art: därför är det inte samma sak att odla den i Norge som i Chile, säger Estefania Gonzalez, havskampanjens samordnare på Greenpeace i Chile.
Laxen föds upp på fiskfarmar där de lever under mycket dåliga förhållanden, ihoppackade i inhägnader i vattnet. Enligt Estefania Gonzalez används 700 gånger så mycket mer antibiotika i Chile än i Norge. Kemikalierna läcker ut i havet.
Företaget Salmon Chile hävdar samtidigt att koldioxidavtrycket för lax är tio gånger mindre än för nötkreatur. Salmon Chile menar också att 74 procent av deras produktion följer standarder för miljö och reduktion av antibiotika. Men när Al Jazeera vid upprepade tillfällen söker Salmon Chile för en kommentar, får de inget svar.
I området där Leticia Caros och ursprungsbefolkningen Kawesqar lever har de vunnit små segrar mot storföretagen och det industriella fisket: alla nya fiskelicenser har frusits. Hon är hoppfull, men är medveten om att kampen mot de stora, industriella laxodlingarna och multinationella företagen är långt ifrån över.
– Vi lever i nuet. Idag kämpar vi mot laxodlingen och för att den inte ska förstöra våra områden. Jag kommer fortsätta på den vägen tills vi får bort dem, säger Leticia Caros till Al Jazeera.
