Två tonårskillar blir skjutna på en pizzeria i Malmö. Senare dör en av dem. Han heter Jaafar och är bara femton år, och diskussionen om skjutningarna tar ännu mer fart än förut. Med ännu fler märkliga övertoner. 

Göran Greider skriver en ledare i ETC. Han ser ett land där förtroendet för stat och polis minskar och ”väljarströmmarna flyter högerut”. Och han skriver att han vet att många högerpopulister nu bara är glada över att en pojke med bakgrund i ett annat land är död.

Så är det ju. Jag har hört människor ifrågasätta varför man ska ha empati med en femtonåring som ”säkert var kriminell”. Vad någon med en sådan människosyn har emot kriminalitet är en gåta.

Men vad ska vi göra då, med det här samhället som glider nerför ett sluttande plan mot något vi kanske har sett förut? Göran Greider listar problem som ger upphov till gängvåld. Arbetslösheten, de segregerade skolorna, bostadsbristen, patriarkala normer, ”ett statusfixerat konsumtionssamhälle som ett antal fattiga och hunsade /…/ tror sig kunna skjuta sig in i”.

Sen skriver han att han är för hårdare straff, fler poliser, en restriktiv flyktingpolitik. Inte bara det, men det också. Fast han måste veta att ett hårdare samhälle skapar ett hårdare samhälle och ingenting annat. En vän länkar till ledaren på Facebook med orden: ”Så. Jävla. Sorgligt.” Och en vän till vännen kommenterar att det är ju lätt att sitta på läktaren och klaga, men vad ska vi göra då?

Det är ingen ovanlig reaktion. Ja, vad ska vi göra då, utom att göra saken värre? Vad ska vi göra, utom att låsa in människor så att de har ännu färre andra lösningar på livet än brott när de kommer ut? Vad ska vi göra utom att marginalisera empatin ännu mer?

Det jag vill med den här texten är egentligen inte att komma med konkreta lösningar. Men en sådan är att angripa problemen som är roten till det onda: fattigdom, segregering, särbehandling av fattiga människor. Att ta hand om barnen bättre, speciellt i områden där många barn lever i utsatta familjer. Att göra det möjligt för människor att leva bättre liv och hitta bättre möjligheter än att skjuta varandra. 

Svaret på vad vi ska göra istället börjar där.