Biologisk mångfald skapar motståndskraft av många olika slag, det har man till exempel sett vad gäller växtlighet och bränder. Mindre känt är att biologisk mångfald i djurvärlden påverkar i vilken grad sjukdomar sprids – mellan djur och från djur till människa. När det finns konkurrens mellan arter minskar ofta smittspridningen av till exempel sorkfeber och borrelia.
I en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Cary institute of ecosystem studies har forskare gått igenom data från fältstudier världen över om kopplingar mellan biologisk mångfald och risk för sjukdomsspridning.
– Vi vet att det finns ett generellt samband mellan minskad biologisk mångfald och ökad smittspridning, det har visats förut och det ser vi igen när vi gör denna nya genomgång av artiklar, säger Magnus Magnusson, postdoktor vid SLU, institutionen för vilt, fisk och miljö i ett pressmeddelande.
Något som överraskade var att studien visade att det finns samband på alla geografiska nivåer, hypotesen var att det skulle försvinna eller minska i styrka på en global nivå, där man trott att exempelvis klimatet påverkar sjukdomsspridning mer än biologisk mångfald.
– Det vi har gjort i denna studie är att testa styrkan av denna koppling för att se om den skiljer sig mellan olika geografiska nivåer; alltså både i din närmiljö såväl som på lands-, kontinent- eller global nivå, säger Magnus Magnusson.
I Sverige handlar det till exempel om sorkfeber och borrelia. Skogssorken är det djur som bär på viruset och det sprids inom arten. Finns det bara skogssorkar i ett område är risken stor att smittan får spridning, men finns också andra arter i området så bromsas spridningen. Samma princip gäller bland annat för borrelia.
– Om vi behåller en högre biologisk mångfald i ett område verkar det vara så att vi minskar risken för smittspridning i det området, säger Magnus Magnusson.
