DEBATT Nyligen kom nyheten att palestiniern Samir Arbeed utsatts för svår tortyr i ett häkte av den israeliska säkerhetstjänsten Shin Bet. Skadorna som tillfogats Arbeed har försatt honom i behov av respirator samt lämnat honom med flera brutna revben och njursvikt. Tortyren som utfördes i ett israeliskt häkte ska enligt israeliska medierapporter samt Arbeeds advokat varit legalt sanktionerad av ett ”juridiskt organ” som givit Shin Bet tillstånd att använda extraordinära metoder för förhöra Arbeed.
Att använda tortyr för att uppnå särskilda mål är fullkomligt oacceptabelt, vilket Salah Higazi (Amnestys direktör för Mellanöstern samt Nordafrika) skarpt poängterat i Amnestys uttalanden kring Israels senaste användande av tortyr ”Under international treaties, which legally bind Israel, the use of torture cannot be justified under any circumstances. This case exposes Israel’s claims that its judiciary upholds human rights as a complete sham.”
Samir Arbeeds fall är tyvärr inte en unik företeelse, utan han är endast en av de många palestinier som utsatts för tortyr av israelisk militär, polis och säkerhetstjänst. Enligt Amnestys årsrapport för 2017/2018 har över 1 000 anmälningar av liknande scenarion gjorts sedan 2001, dock utan att några vidare utredningar gjorts av Israel även när trovärdiga bevis funnits. Vidare poängterar rapporten att tortyr, våldsamma metoder samt hot regelbundet används gentemot barn i förhör och häktningssammanhang. Detta bryter gentemot artikel 37 i FN:s barnkonvention som Israel ratificerade 1991 som poängterar att ”inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.”
I ett demokratiskt samhälle som skyddar individers grundläggande rättigheter bör tortyr aldrig vara aktuellt, särskilt inte gentemot barn. Men Israels högsta domstol invände mot just detta 1999 när man förbjöd fysiska metoder i förhörssituationer, med undantagsfall för situationer som benämndes som ”tickande bomber” eller ”nödvändigt försvar”. Detta har i praktiken lett till att Shin Bet givits fria händer att bruka de metoder som de finner att situationen kräver och samtidigt åtnjuta straffrihet. Något som underlättas av att den israeliska militära ockupationen tillåter att palestinier förhörs i 90 dagar utan att få tillgång till en advokat.
Detta är särskilt problematiskt med tanke på att framtvingade erkännanden sällan anses vara oriktiga av de israeliska militärdomstolarna. Detta är något som illustreras väl av att Israels militärdomstolar i Västbanken har en fällandegrad på 99 procent. Vidare bör det påpekas att militärdomstolarna enbart syftar till att döma palestinier, då israeliska bosättare lyder under Israels civila domstolssystem. Detta innebär att Israel som ockupationsmakt använder sig av ett segregerande rättssystem i vilket lagen tillämpas olika baserat på individers bakgrund. Detta medför att två individer som begått samma brott i samma område får olika bestraffning, något som inte kan betraktas kompatibelt med hur ett rättvist domstolsväsende i en liberal demokrati bör fungera.
Israels diskriminering baserad på bakgrund sker dock på i flera sammanhang, och ett av de mest väsentliga är Israels immigrationslagar. Enligt Israels lag om återvändande som upprättades 1950 kan varje judisk person emigrera till Israel och automatiskt beviljas medborgarskap, detta gäller även deras barn och barnbarn. Samma rättighet nekas dock palestinier. Detta är mycket allvarligt med tanke på att fler än 700 000 palestinska flyktingar existerar som ett resultat av att Israel upprättades 1948. Men trots att den etniska rensningen skedde för mer än 71 år sedan har de ännu inte fått återvända hem.
Det är dock inte enbart i de illegalt ockuperade områdena som palestiniers mänskliga rättigheter kränks, utan det sker även regelbundna rättighetskränkningar inuti Israel. Detta är något som Amnesty Internationals nyligen släppta rapport Elected but restricted konstaterat efter en utredning gjorts. Rapporten fann att palestinier, som utgör 20 procent av Israels befolkning, systematiskt utsätts för ojämlikhet och diskriminering, något som den grundlag som infördes 2018 konstitutionaliserade. Enligt denna grundlag definieras Israel som en nationsstat för det judiska folket. Lagen garanterar judar exklusiv rätt till självbestämmande enbart baserat på deras etnisk-religiösa tillhörighet, en rättighet som nekas palestinier och andra minoriteter, vilket i praktiken gör dem till andra klassens medborgare.
Detta påvisar den inneboende motsägelse som finns i att Israel kallar sig för både en demokratisk och en judisk stat. Rapporten fann vidare att det är allt svårare att kritisera Israels politik, något som bland annat syns genom följande: palestiniers yttrandefrihet hotas, särskilt ifall de riktar kritik gentemot Israel; rätten att bli vald som politiker försvåras för minoritetsgrupper genom ny lagstiftning och organisationsfriheten är hotad då ickemedborgare som stödjer organisationer som vill bojkotta Israel inte beviljas tillträde till landet. Yttrandefrihet är en grundläggande pelare för att ett samhälle ska kunna sägas vara demokratiskt, något som Israel bryter gentemot på ett flertal punkter.
Det finns för närvarande ingen annan ”demokratisk” stat i världen som illegalt ockuperat ett annat land så länge, som torterar vuxna och barn, som använder segregerande och diskriminerade system samt fundamentalt begränsar viktiga demokratiska pelare som yttrandefriheten och likabehandling av lagen. Det är med denna bakgrund som det är rimligt att stödja de uppmaningar till bojkott, desinvestering och sanktioner mot Israel som gjordes av organisationer från det palestinska civilsamhället 2005.
Dessa aktioner syftar till att sätta press på Israel genom fredliga metoder och målet är att Israel ska avsluta ockupationen av Palestina, upphöra med kränkningarna av mänskliga rättigheter och att palestiniernas ska ges sin rätt till självdetermination. För Samir Arbeed och alla andra palestinier skull bör vi stödja denna kamp tills målen är uppfyllda. För palestinierna är berättigade till samma rättigheter som alla andra människor i denna värld och det är imperativt att se till att detta realiseras.
