Antalet fågelpar i de svenska skogarna har ökat kraftigt de senaste 20 åren. Men ökningen rör framför allt arter som gynnas på bekostnad av andra. Skogsbruket är den huvudsakliga orsaken till att flera arter av skogsfåglar får det svårare, menar Birdlife Sverige.
Sveriges ornitologiska förening, Birdlife Sverige, vill med ett inlägg på sin hemsida nyansera bilden av skogsfåglarnas status. Bakgrunden är en rapport av Magnus Nilsson om miljömålet för levande skogar, Skydda lagom. Den publicerades i fjol av ESO, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, men kritiserades av bland andra Lantbrukarnas Riksförbund (LFF).
LRF tyckte att positiva trender förminskades och framhöll bland annat det faktum att antalet häckande fågelpar i Sveriges skogar ökade med åtta miljoner mellan 1998 och 2016. Nu har Birdlife närmare undersökt hur det ser ut för fåglarna som lever i våra skogar.
– Det låter ju väldigt positivt att fåglarna blir fler, men det blir samtidigt en trivialisering av fågelfaunan, säger Christer Johansson, som sitter i föreningens styrelse och är ansvarig för skogsfrågor.
Fågel som gynnas
De arter som ökar är så kallade generalister som har ganska låga krav på skogens sammansättning. Till dessa hör bland annat talgoxe, bofink och koltrast. Den art som ökat allra mest är svarthättan, och det är till följd av klimatförändringarna, säger Christer Johansson.
– Den har definitivt gynnats av mildare vintrar. Dessutom flyttar vissa populationer betydligt kortare, till Nordeuropa istället för längre söderut. Då kommer de tidigare tillbaka hit och kan lyckas bättre med häckningen, eftersom de är först på plats.
När skog avverkas ersätts den av ungskog som har mycket buskvegetation. Detta är också fördelaktigt för de arter som går framåt, medan andra arter missgynnas. Hit hör till exempel lappmes, tretåig hackspett, lavskrika och tallbit.
– De är sämre på att konkurrera med andra arter, och så är de lite kinkiga i födovalet. Tretåiga hackspetten är specialist på äldre döda granar, och vi har mindre död ved än vad vi behöver för att den ska klara sig bra, annat än närmast fjällkedjan.
Mer komplexa skogar som har en blandning av olika trädslag är en bristvara.
– Skogsbruket har blivit ganska bra på att till exempel spara ganska mycket av asp på hyggen. Men samtidigt är man inne och naggar på det sista vi har av äldre skog. Man planterar gran i södra Sverige och i norra bara tall. Då får vi mer monotona skogar.
Blandskog en fördel
När det går så långt att en art börjar försvinna är det väldigt svårt för den att komma tillbaka. Det tar decennier för ny skog att växa upp. Christer Johansson påpekar att det också finns andra fördelar med att vinnlägga sig om att ha blandade skogar.
– Lövskog kan fungera som brandskydd, man kan låta den skärma för barrträd som man vill odla som produktion. Och att man låter sumpskogar där det är lite mer vatten vara kvar och inte dikar, det skyddar också mot brand.
Problemet är att den skog som huggs ned börjar bli så pass ovanlig och sällsynt, menar Johansson.
– Även om vi sparar bättre är det fortfarande så att vi hugger av det kapitalet som vi har. Och är det kapitalet väldigt litet så blir det inte bättre ändå, för den nya skogen hinner inte riktigt växa upp i samma omfattning. Men hyggesfritt skogsbruk, det vill säga att man plockar mer enskilda träd och låter själva skogskänslan vara kvar, det skulle jag säga gynnar alla de här lite ovanligare fåglarna.
