Ministrarna från världens länder lämnade FN:s klimatmöte i Madrid, Cop25, utan löften om att skruva upp sitt klimatarbete. Avgrunden mellan vad vetenskapen och folket kräver och vad den gemensamma globala politiken levererar har aldrig varit djupare.

Mötet beskrivs som det argaste och mest frustrerade på tio år. Det kan ha flera orsaker. Dels har flera högerextrema och klimatskeptiska ledare valts runt om i världen. Dels är de fossila intressena, för att inte ställa om, fortfarande starka. Reaktionen på den växande klimatrörelsen blir motstånd.
Mötet fortsatte på övertid och under lördagen gick förhandlingarna rentav bakåt. På söndagen återvanns förlorad terräng när det gäller ambitionsnivån.

Ett fåtal länder med Brasilien och Australien i täten, men även Kina, vägrade acceptera robusta regler för handel med utsläppsrätter och ville istället se regelverket fullt med kryphål. USA:s destruktiva hållning försvårade förhandlingarna om finansiering och ersättning för förluster och skador.

De flesta stora utsläppsländerna, såväl utvecklade som utvecklingsländer, ville inte se skrivningar om krav på höjda ambitioner. Det ryktas att Ryssland satte käppar i hjulet under de sista timmarna.

De mest sårbara länderna är alltid pådrivande, också här. I år var det en grupp latinamerikanska länder med Costa Rica i spetsen.

EU drev på för robusta regler för Artikel 6, som handlar om utsläppsrätter, och för skrivningar om höjda ambitioner men lämnade mycket att önska vad gäller löften om finansiering för förlust och skador. Brasilien ville inte se några referenser till hur påverkan på land och hav hänger ihop med klimatförändringarna.

Ambitionsnivån på dokumentet från Madrid beskrivs som mycket låg och leder inte till några förbättringar för klimatet. Det finns formuleringar om att alla länder starkt uppmanas att höja sina ambitioner men inget bindande och inga löften.

Länderna är fortfarande bundna vid Parisavtalet och skyldiga att leverera på dess löfte om att begränsa uppvärmningen.

Cop25 liksom alla andra av dessa klimatmöten är dömda att misslyckas eftersom större beslut kräver konsensus – samförstånd. I konventionen finns fortfarande ingen definition av ordet konsensus utan det bedöms från år till år av den nation som är värdland.

Redan tidigt i förhandlingarna ska det ha talats om att parterna, under inflytande av de stora utsläppsländerna, inte skulle förbättra sina utsläppsmål. Det är ett stort misslyckande att världens länder inte kan leverera vad forskningen och människor kräver.

Inte heller på detta Cop var forskarna inbjudna till de större eventen. Vissa länder vill utestänga forskarna från förhandlingarna och har i år lyckats mycket bra med det.

I en tweet efter mötet skrev Greta Thunberg: ”The science is clear, but the science is being ignored”.

Växthusgaserna i atmosfären ökar accelererande. Vi är på väg mot en planetär katastrof och en kollaps av biosfären. Växthusgaserna orsakar uppvärmning och också försurning av haven. Jordsystemet, de geologiska och biologiska systemen, reagerar på det. Situationen är förtvivlad på platser som Sidney, Australien, på grund av rök från bränder till följd av extrem torka. Den rika mångfalden av liv på jorden riskerar ödeläggelse av både avskogning och klimatförändringar. Alla regioner på jorden påverkas, från Arktis till små havsnationer i söder, Kina, Indien och särskilt Afrika. Afrika drabbas sedan några år av mycket svår torka. Chile på södra halvklotet har också extrem torka, bland annat kring Santiago där klimatkonferensen egentligen skulle ha hållits men fick flyttas på grund av oroligheter. Det har knappt rapporterats om de stora metanutsläpp som sker i Arktis.

Vad görs för att mildra detta och förhindra bränder, torkor, stormar, orkaner och översvämningar? Absolut ingenting. Klimatförhandlingarna i Madrid, Cop25, resulterar inte i någonting, inga förbättringar alls. Detta är kriminellt! Det är obegripligt, det de stora utsläppsländerna gör. Länderna som förhindrar utsläppsminskningar av växthusgaser agerar grymt, för det vi bevittnar är förstörelsen av jorden, hav och land, och allt liv som ryms där.
Forskarna måste tillåtas göra kraftfulla uttalanden vid klimatmötena, utan det spelar det ingen roll hur mycket de unga än protesterar, de kommer att ignoreras. Vi måste vakna!

Vi behöver också vinna över industriledarna till de fossilfria teknologierna och lyckas inte det bör juridiska medel användas, menar den kände klimatforskaren James Hansen. Bolagen är juridiska personer som har rättigheter men mycket lite ansvar, särskilt i etiska frågor. Bolag som juridiska personer hyser inte samvete, även om vissa som arbetar i bolagen har det.

Vi måste skaka av oss doktriner och själva ta ansvar för vår situation, oavsett position i samhället. Det handlar om känsla och om att kapitulera inför det vi vet är rätt. Vi har förmågan att mätta de hungriga, rena vår miljö och rädda klimatet. Frågan är om vi hinner ändra inställning i tid?