Konsekvenser. Det är vad Kinas Sverigeambassadör Gui Congyou hotar med om demokratiminister Amanda Lind (MP) i kväll delar ut Svenska PEN:s Tucholskypris till Gui Minhai. Till hans tomma stol, vill säga. Själv sitter den svensk-kinesiske förläggaren fängslad i Kina utan rättegång. Vilka konsekvenser det skulle kunna röra sig om får vi inte svar på i Ekots intervju.

Jag intervjuade ambassadör Gui Congyou i fjol för en större svensk dagstidning. Ville veta hur han såg på anklagelserna om att politiska fångar användes som levande organbanker i hans hemland. I rummet befann sig –utöver den kedjerökande ambassadören – en tolk, en teservitör samt tre (!) researchers som oavbrutet såg ut att slå upp svaren på mina frågor i sina datorer. Trots personalstyrkan var det svårt att få något vettigt ur intervjun, än mindre ställa ambassadören till svars. Jag behövde förstå, sa Congyou, att ”det finns inga politiska fångar i Kina”. Vid flera tillfällen blev det strid om sanningen – precis som när det gäller förläggaren Gui Minhais gärning. Kina hävdar att han sprider lögner.

”Man kan aldrig få rätt mot staten”, säger Johan Lagerkvist, professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet, i en annan artikel i dagens Syre.  Där kan du läsa om ett historiskt rättsfall, där Guo Bing, professor i staden Huangzhou i östra Kina stämmer ett zoo för att de kräver ansiktsigenkänning för att identifiera besökarna.

I artikeln hintar Mimi Zou, forskare i kinesisk juridik vid universitetet i Oxford, att nånting faktiskt är på väg att hända i världens största massövervakningsexperiment: ”Vi ser högljudda protester i sociala medier. Människor i Kina har börjat kräva skydd av sin digitala integritet”. En utveckling vi på Syre kommer att följa.

Andra protester du kan läsa om i dagens nummer sker i Sölvesborg, det handlar om lokala SD-koalitionens beslut om att inte köpa in ”provokativ konst” till kommunen. I dag ställer åtta konstnärer ut just detta på stadens gator.