Folkomröstningen är en del av det fredsfördrag som skrevs under 2001 och som innebar slutet på en lång konflikt. Striderna gällde rätten och självbestämmandet över mark och naturtillgångar på ön Bougainville. Men invånarna på ön ville bli självstyrande redan under den tyska kolonialtiden på 1800-talet.

– För mig är idén om självständighet för Bougainville inte något nytt, det kommer hundra år för sent. Regeringen i Papua Nya Guinea måste ge oss den friheten nu, säger Philip Miriori, ordförande för Mark-och gruvägarföreningen SMLOLA i Panguna, i centrala Bougainville, till IPS.

1975 utropade ledarna för Bougainville unilateralt regionen som självständig. Detta strax innan Papua Nya Guinea, som efter andra världskriget administrerades av Australien, blev en ny nationalstat. Men efter överläggningar med Papua Nya Guineas första premiärminister Michael Somare blev ön Bougainville kvar som en provins i den nybildade staten.

1989 utbröt en konflikt när lokala markägare tvingade koppargruvan Panguna att stänga. Gruvan drevs av det multinationella företaget Rio Tinto och den papuanska regeringen. De lokala markägarna krävde kompensation för miljöförstöring och del av inkomsterna, men nekades detta vilket blev starten på en konflikt som kostade upp mot 20 000 människor livet.

På väg mot självständighet

Lite mer än tio år senare tecknades fredsavtalet som stipulerade avväpning, tillsättandet av ett autonomt styre och en folkomröstning. Regionen fick ett lokalt styre 2005 och nu är det alltså dags för folkomröstningen och frågan om invånarna på ön Bougainville vill gå vidare mot att bli en självständig stat.

Regionens valkommission leds av den före detta irländske premiärministern Bertie Ahern. Över 200 000 personer, omkring 67 procent av befolkningen, är registrerade för att delta.

– Jag ser verkligen fram emot folkomröstningen, att rösta för självständighet. Jag röstar inte bara för mig själv utan för mina barn, mina barnbarn och för generationen som kommer efter, säger Ruth som säljer varor på en marknad i Buka.

Inför folkomröstningen har mycket arbete fokuserats på att fullfölja en total avväpning efter konflikten. Flera rebellgrupper skrev aldrig under fredsavtalet eller lämnade in sina vapen. Men så sent som i år har alla tidigare väpnade grupper skrivit under en deklaration om att de ska lämna ifrån sig sina vapen och inte störa freden under eller efter omröstningen.

Omröstningen tros vinnas av självständighetsförespråkarna, men efter att resultatet är klart kommer förhandlingar mellan Papua Nya Guinea och regionens företrädare att ta vid. Bougainvilles president, John Momis, sa nyligen i ett tal i parlamentet att regeringen i Papua Nya Guinea inte kommer att kunna bortse från resultatet. Men det finns inget slutdatum för hur länge förhandlingarna kan pågå och processen kan komma att försenas av att Bougainville ska hålla sitt nästa ordinarie val i början av 2020.

Risk för konflikt

Dennis Kuiai, som leder arbetet med att genomföra fredsavtalet, har varnat för att utdragna förhandlingar kan leda till oro och konflikt.

Och om Bougainville skulle bli ett suveränt land så uppskattar experter att det kommer ta mellan 5 och 20 år för regionen att bli självständigt. I dagsläget saknar regeringen tillräckliga inkomstkällor och är beroende av reseurser från den papuanska regeringen och från internationella bidragsgivare.

På grund av den dåliga ekonomin har uppbyggnaden efter konflikten gått långsamt. Doktor Cyril Imako, chef för hälsovården i centrala Bougainville, säger att människor i dag upplever en större frihet och att fler skolor har öppnat sedan konflikten tog slut. Men han berättar att mödradödligheten är hög, liksom barnadödligheten, och att kliniker och vårdcentraler ofta får slut på mediciner.

Bougainvilles ledare har tidigare verkat för att öppna och utveckla Panguna-gruvan för att öka intäkterna, men den strategin ligger för närvarande på is. Detta på grund av risk för att konflikten skulle kunna blossa upp igen.