Själsart och tingsfrid är två ord som har funnits med i Svenska Akademiens ordlista, men som man tog bort i 2014 års upplaga. Själsart är detsamma som karaktär eller personlighet, tingsfrid utlystes förr i tiden inför en rättslig förhandling. Ingen skulle riskera att bli angripen under tinget eller på väg dit.
Skulle de inte ha kunnat få finnas kvar? Karaktär används ju numera om seriefigurer, spelfigurer, personer i film och litteratur et cetera. Själsart är otvetydigt, och tingsfrid skulle kunna utlysas över var och en som ska delta i en rättegång.
Jodå, de finns kvar i språket, bara inte SAOL. Att det kommer nya upplagor då och då beror ju på att ordlistan ska spegla det aktuella ordförrådet, och själsart och tingsfrid används helt enkelt för sällan numera för att få stå kvar. Andra ord som rensades ut är spånplattefabrik och rymdverksamhet. Inte för att de är föråldrade utan för att redaktionen har bedömt att de inte tillför så mycket i ordlistan, ”utöver att illustrera att tusentals substantiv kan kombineras med fabrik och verksamhet.”
Senaste upplagan av SAOL kom 2015, och det är oklart när nästa kommer – kanske måste Svenska Akademien hämta sig efter sin existentiella kris först? Men i senaste numret av Språktidningen skriver Anders Svensson att han får många frågor om vilka ord som är på väg ut härnäst. Därför har han gjort en undersökning och hittat 1 001 ord som används så sällan att de riskerar att ramla ur i nästa upplaga.
Han föreslår att man ska adoptera ord som man vill rädda kvar, och lova att använda dem i samtal minst tio gånger på ett år. Adoptanter ombedes skicka in sina adoptivord till adoptera@spraktidningen.se tillsammans med en motivering.
Språktidningens lista är ett fantasieggande språkhistoriskt potpurri. Abiturientklass, aducera, agremang och antichambrera, till exempel, vet du vad det är? Abiturientklasser är bekanta för generationer som var gamla nog 1968, när den sista abiturientklassen tog studenten – det är nämligen en klass gymnasister som kandiderar till att ta studenten. Att antichambrera är att fjäska in sig.
Andrafiering låter däremot helt nutida. Enligt Wiktionary är det ”det att framställa vissa grupper av personer som främmande och onormala”. När jag googlar blir det tydligt att andrafiering är något som görs uppifrån, fördomsfullt. Synd att det låter så otroligt krystat. Antropofag är fullt begripligt – människoätare – men man vill inte gärna behöva använda det tio gånger på ett år.
Betalskugga finns bland de utrotningshotade orden, konstigt nog. När det inte finns mobiltäckning och man därför inte kan betala med kort befinner man sig i betalskugga, speciellt om den ska ta betalt inte tar kontanter. Men då kan den få skylla sig själv.
Botanisera gärna vidare på listan! Nästa gång vi hör någon påyrka en portativ pleonasm i den plutoida pigtjusarens namn vet vi att det är en ansvarsfull ordadoptivförälder som talar. Själv funderar jag på att försöka ta hand om själsart.
