DEBATT. Imorgon, nästa vecka och sannolikt om tio år så är Ryssland Sveriges största akuta säkerhetspolitiska utmaning. Det krävs politisk vilja och politiskt mod att se den utmaningen, och komma med finansierade lösningar som faktiskt sänker riskerna och höjer säkerheten i och kring Östersjön. Ett svenskt medlemskap i Nato vore till exempel ett välkommet och stabiliserande steg. Och på hemmaplan behöver vi kraftigt öka takten i vår egen upprustning för att ta igen de år vi har missat.
Det vore egentligen inga problem för Sverige att göra det här. Tack vare en lång högkonjunktur är statens lador fulla, och vi har bland de lägsta statsskulderna i Europa. Om det kniper så skulle staten kunna låna upp hundratals, om inte tusentals miljarder kronor utan någon större negativ effekt. Tyvärr sätter Magdalena Andersson och regeringen fortsatta bidrag och subventioner framför Försvaret.
Men om vi höjer ögonen över horisonten och tittar framåt, så står hela världen på sikt inför ett globalt säkerhetspolitiskt problem: klimatförändringen. Olika delar av världen kommer såklart att drabbas på olika sätt, och i vissa delar kan förändringen till och med leda till förbättringar. Vinodlingarna i södra Sverige kommer få bättre förutsättningar, till exempel. Men det är svårt med galghumorn när upp emot en miljard människor kan tvingas fly på grund av exempelvis torka och stigande havsnivåer.
Miljonstäder som Lagos och Miami, och svenska städer som Malmö och Kristianstad kan hamna helt eller delvis under vatten. För att inte tala om hela områden som Nildeltat och Bangladesh.
I dag befinner sig 70 miljoner människor på flykt, och redan nu tycker många människor att vi borde stänga gränsen. Fundera lite över vilka utmaningar en ökning av antalet flyktingar med över 1000 procent skulle ställa oss inför. Sådana volymer går inte att stoppa med lite taggtråd i Melilla. Det bästa sättet att klara av en sådan utmaning är att se till att den aldrig uppstår från första början. Det gör vi genom en offensiv klimatpolitik på både hemmaplan och som en del av utrikespolitiken. Vi menar att en permanent, internationell klimatdomstol bör upprättas. Domstolen ska kunna granska hur nationer lever upp till de miljökonventioner som satts upp inom det globala samfundet.
För att få snabb effekt som också är ekonomiskt försvarbar så är det också viktigt att plocka lågt hängande frukter. En väldigt lågt hängande frukt är utveckligen i fattigare delar av världen. I många fattiga länder finns det stora delar av befolkningen som inte har tillgång till el, och som lagar mat över öppen eld. När dessa människorna ska få tillgång till elektricitet finns därför en möjlighet för världssamfundet att se till att det inte blir fossila bränslen som står för produktionen, utan att det istället investeras i förnybara energikällor. När människor i utvecklingsländer får det bättre så ökar också deras köpkraft, och därmed exportmöjligheter för Sverige.
Ett väldigt bra styrmedel för att möjliggöra gröna investeringar och samtidigt ökad tillväxt är avskrivningar av de enorma lån som många utvecklingsländer har till Europa. Vi föreslår därför att Sverige driver på övriga industriländer för att skriva av lån som utvecklingsländer har till industriländerna i takt med att förnybar energi byggs. På så sätt undviker vi motsvarande effektutbyggnad i fossil energi, samtidigt som hälsokostnader för inandning av rök minskar, fattiga stater får bättre ekonomi och tillväxten ökar. Multipla flugor i en smäll. Så för vi en långsiktigt hållbar säkerhetspolitik.
