En myndighet läggs ner och ingen kommer att sakna den. Arbetsförnedringen sjunker till havets botten och aldrig mer behöver människor sluta blogga för att någon kan tro att de inte står till arbetsmarknadens förfogande. Eller delta i verksamheter vars enda funktion är att säkerställa att de i varje fall inte står till sitt eget förfogande. När de nu får a-kassa och allting.

Låter det för bra för att vara sant? Ja, för punkten i januariavtalet som brukar omtalas som att Arbetsförmedlingen ska läggas ner handlar om att bygga upp ett nytt system. De arbetslösa ska själva välja bland ”fristående aktörer” som ”matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben”. Såvida man inte har en funktionsnedsättning som gör att man behöver speciella insatser, för då är det fortfarande Arbetsförmedlingen som gäller.

Det där sista är dubbelt: å ena sidan betyder det att den som har en funktionsnedsättning inte får välja. Å andra sidan kan en del funktionsnedsättningar innebära att man inte kan och inte borde behöva välja. Det är ju så olika.

Men Arbetsförmedlingen blir kvar, och den ska bland annat ”fokusera på myndighetsansvar i form av kontroll av arbetssökande”. I sin egen rapport till regeringen om hur förändringen ska gå till lägger de stor vikt vid den saken. De poängterar att det är Arbetsförmedlingen som ska bedöma vem som ska och inte ska få ersättningen, besluta om ”sanktion mot en enskild individ” och ”säkerställa att ersättning inte betalas ut felaktigt”. Likaså ska de ta emot sjukanmälan och läkarintyg för personer som går hos en fristående arbetsförmedlare. Myndigheten ska även kontrollera att de arbetssökande söker jobb – och till och med avgöra vilka jobb som är lämpliga.

Det är visserligen Arbetsförmedlingens egen bild av hur det borde gå till, men i exempelvis LO:s remissvar låter det ungefär likadant. Det hade varit intressant att se ett remissvar från någon organisation för arbetslösa eller från basinkomströrelsen. Ja, för var man än börjar nysta i välfärdssystemen landar det där: så mycket bättre det vore med basinkomst.

Då skulle de som ska hjälpa till att ordna jobb och utbildning kunna syssla med det och inte med att tillfredsställa den nya myndighetens kontrollhunger. De som söker jobb skulle kunna göra det i lugn och ro och de som vill anställa någon skulle få sökande som faktiskt är intresserade.

Men även utan att införa basinkomst skulle man kunna lägga mycket mindre krut på att dissekera folks liv. Anledningen till alla dessa kontroller är ju att man ska ”legitimera” ersättningen, vilket innebär att man gör det övertydligt för alla som jobbar att de som får a-kassa eller annan ersättning verkligen inte får vara lediga. Så att vi inte blir avundsjuka. Är det inte märkligt hur makthavare omhuldar våra sämsta sidor?

Förhoppningsvis kan omstöpningen av Arbetsförmedlingen ändå leda till något bra. Att kunna välja mellan olika företag eller kanske föreningar som arbetar på olika sätt eller har olika inriktningar skulle kunna ha sina poänger. Men i värsta fall läggs bara ett nytt lager byråkrati till i arbetslösa människors liv, medan den gamla myndigheten organiserar om sig och får ett nytt namn. Nu när det talas så mycket om att kalla en spade för en spade kanske Arbetsförnedringen skulle passa.