Torskarna i östra Östersjön har mått allt sämre de senaste 20 åren och många av dem är i dag extremt magra. En ny studie ger ytterligare belägg för att syrebristen ligger bakom och beskriver hur fiskarna stressas rent fysiologiskt av att leva i en syrefattig miljö.
Sedan tidigare studier vet vi att de syrefattiga områdena breder ut sig allt mer i områden där torsken lever, vilket leder till ökad trängsel. Döende bottnar ger också sämre tillgång till föda eftersom bottenlevande djur utrotas. Den nya studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Biology letters, visar att torsken dessutom stressas rent fysiologiskt av att befinna sig i en syrefattig miljö.
– Vi har analyserat torskens hörselstenar som lagrar in magnesium och mangan från det omgivande vattnet. Jag brukar likna fiskens hörselstenar med ett flygplans svarta låda. De loggar kontinuerligt data om miljön fisken simmar i och den informationen kan vi avkoda för att få reda på hur fisken mått, säger Karin Limburg, gästprofessor vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU i ett pressmeddelande.
Torskarna blir magra
Hörselstenarna har samlats in från torskar fångade mellan1990 och 2017. Genom att analysera innehållet av magnesium och mangan kunde man se att det finns en koppling mellan torskens kroppskondition och syrebrist i vattnet, och att torskar som är magra utsatts för mer syrebrist.
– Torsken undviker alltså inte helt syrefattiga miljöer, vilket är något man tidigare sett även hos märkta torskar. De uppehåller sig även i syrefattiga områden, kanske på jakt efter bottenlevande föda, och när de gör det äventyrar de samtidigt sin egen hälsa, säger Karin Limburg.
"Minska fisket och övergödningen"
För att försöka motverka den negativa utvecklingen för torsken efterlyser forskarna fortsätta åtgärder för att minska övergödningen och bättre förvaltade fiskebestånd som anpassas efter förändringarna i miljön.
– Torskarna i östra Östersjön visar på ett dramatiskt sätt hur ett bestånd kan kollapsa på grund av en kombination av miljöfaktorer och överfiske. Syrebristen och den försämrade hälsan hos torsken tycks också göra den extra känslig för andra faktorer som brist på föda, predation från säl, parasitangrepp och konkurrens om föda från andra fiskarter som skrubbskädda, säger Michele Casini, professor vid institutionen för akvatiska resurser, i ett pressmeddelande.
Michele Casini beskriver hur det runt år 2000 plötsligt skedde en förändring i Östersjön och sedan dess är stora delar drabbade av kronisk syrebrist. Det är just i torsk fångad efter 2000 som det går att se den här tydliga kopplingen mellan torskens fysiska kondition och syrebrist. Före år 2000 tycks det vara andra faktorer som påverkat, till exempel variationer i tillgången på föda.
