Under tisdagen gjorde Moderaterna och Kristdemokraterna allvar av sitt hot att lämna energiöverenskommelsen från 2016. Då enades de två partierna tillsammans med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet bland annat om att Sverige ska ha 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Syftet var att skapa långsiktiga spelregler för landets energiförsörjning. 

Orsaken till att M och KD hoppar av är att regeringen inte velat förhandla med fler partier om överenskommelsen, framför allt om att skrivelsen om ”förnybart” byts mot ”fossilfritt” samt att kärnkraften bevaras och utvecklas.

– Regeringen är inte villig att bjuda in samtliga partier till nya förhandlingar om energipolitiken, man bejakar inte kärnkraften och dess framtid. Vi behöver också ett nytt energimål och det tar man inte upp. Det här gör att vi beslutat oss för att lämna energiöverenskommelsen”, sa Kristdemokraternas energipolitiska talesperson Camilla Brodin till Dagens industri.

M och KD har tidigare, liksom L och SD uttryckt att man vill driva vidare reaktorerna Ringhals 1 och 2, belägna i Varbergs kommun i Halland.

Men det kommer inte att ske, meddelar Oskar Ahnfelt, chef för ansvarig för samhällskontakter på Vattenfall i ett pressmeddelande med anledning av energiöverenskommelsens sammanbrott.

– Vår syn är precis som tidigare att detta inte är en politisk fråga, utan en affärsmässig. Ringhals 2 stänger om knappt tre veckor och bakgrunden till det beslutet har vi beskrivit vid flera tillfällen tidigare.

Beslutet att stänga Ringhals 1 och 2 fattades 2015, och de affärsmässiga grunder som åsyftas är att kärnkraften tidigare belastats av en särskild effektskatt och att elpriserna vid tillfället var låga. Vattenfall meddelade i november 2019 att ”nu är elpriserna högre men betydligt mer förnybar elproduktion har kommit i systemet så det finns ingen plats för reaktorerna på marknaden. Det finns inga finansiella eller praktiska förutsättningar att driva dessa reaktorer vidare efter 2020.”

För Vattenfalls övriga reaktorer, som togs i drift på 1980-talet finns dock inga planer på att stänga, enligt ett uttalande från kraftbolagets Torbjörn Wahlborg:

– Reaktorerna Ringhals 3 och 4 och Forsmark 1, 2 och 3 är lönsamma, vår planeringshorisont är 60 års drift vilket gör att anläggningarna kommer att drivas några år in på 2040-talet. För dessa reaktorer finns inga beslut om bortre drifttid.

Trots att energiöverenskommelsen slog fast målet att år 2040 ha 100 procent förnybar elproduktion angavs även att det inte skulle ses som ett förbud mot kärnkraft, och ”inte heller en stängning av kärnkraft med politiska beslut”.

Osäkrare vindkraft

För den förnyelsebara energibranschen väcker M och KD:s beslut att spräcka energiöverenskommelsen större osäkerhet. Sedan uppgörelsen 2016 har över 80 miljarder kronor investerats i ny vindkraft.

–  Stabila marknadsförutsättningar har lockat stora investeringar till Sverige. Vindkraften byggs ut i rekordfart på marknadsmässiga grunder och pressar elpriset för svensk industri och nya verksamheter som etablerar sig här. Beskedet skapar osäkerheter både för energibranschen och övrig industri, säger Charlotte Unger Larson, vd, Svensk Vindenergi i ett pressmeddelande.

Linda Burenius, ordförande för 100% förnybart vill veta vad de framtida subventioneringar av kärnkraften som flera borgerliga partier under hösten har öppnat för skulle kosta skattebetalarna, och säger följande i ett uttalande:

– Att lämna en överenskommelse som hela energibranschen stått bakom efter bara tre år är mycket olyckligt och väcker många frågor. Om partierna menar allvar med att vilja bemöta klimathotet bör de i stället se till att realisera potentialen för energieffektivisering och satsa på förnybart där exempelvis vindkraften nu, utan subventioner, byggs ut med motsvarande en halv reaktor om året och till en tredjedel av kostnaden för ny kärnkraft.