Länge var vi odlingsnördar tvungna att balansera mellan att inte hinna få fram växter som hinner blomma och ge frukt eller fröer och att börja för tidigt och stå där med rangliga, veka växter som ändå inte producerar något.

Att odla under lampor har varit möjligt länge, men fram tills dess att lågenergilamporna kom behövdes dyra lampor som inte bara drog massor av el, de alstrade en massa värme. Lysrör var en medelväg, speciella lysrör framtagna för odling är fortfarande en okej lösning.

Med LED-tekniken skedde en revolution. De små elektroniska lamporna går att placera lite var som helst, de drar mycket lite el och alstrar mycket lite värme. Mest beror det på att de bara sänder ut precis de våglängder som behövs. Växter använder bara en liten del av dagsljuset för att växa och en LED-lampa som bara sänder ut rätt frekvenser brukar kallas växtlampa.

LED-lampor är perfekta för att dra upp skott och gro fröer under. Det kan räcka med en eller ett par helt vanliga varmvita LED-lampor. De bör sitta rätt nära, någon decimeter, annars blir ljuset för svagt. Men bäst resultat ger lampor avsedda för odling.

Billiga lampor duger

Jag har en odlingslampa stor som en skokartong som också de mest ljusälskande blommor nöjer sig med. Trots det drar den inte mer el än en enda mild gammaldags odlingslampa med lågenergiteknik. Den har en inbyggd fläkt som surrar och ljuset är rätt jobbigt. Sådana lampor behöver ett eget utrymme och gör ingen nytta som vanlig belysning. Min lampa hänger i en garderob där jag bland annat odlar mynta, smultron och olika sallader på höst och vinter. Men det är lite överkurs.

På marknaden finns massor av olika typer av billiga odlingslampor. De jag helst använder är på 10-20 watt och ser ut som extra stora glödlampor, men det finns en uppsjö av typer. De flesta jag har testat fungerar bra till de flesta växter.

Det ska börjas i tid

Jag har börjat få de första frökatalogerna i posten, men jag handlar hellre på nätet. Då vet jag att sortimentet är aktuellt och kan få veta mer om växterna än det finns plats för i en liten katalog. Men den som inte vill lägga ner så mycket pengar kan börja med att samla fröer i sitt eget kök. Många av de kryddor vi använder är fröer eller innehåller fröer och en hel del av dem är intressanta som gröna växter och går att odla här i Sverige.

För att hinna gå igenom fröutbudet och hinna få hem fröerna brukar jag börja läsa på framåt årsskiftet. Även om jag snarare är kaosodlare än särskilt välplanerad vill jag ju hinna få fram fina plantor tills det är dags att fylla balkongen. Den som har en trädgård tjänar naturligtvis också på att börja i tid.

Chili och paprika

Det finns minst fyra arter av capsicum, den familj som paprikan tillhör, som odlas kommersiellt, den allra vanligaste är capsicum annuum som vanlig paprika och de flesta chilisorter tillhör. Chili är i princip bara en starkare form av paprika och arten är väldigt lätt att odla.

Den kan ta rätt lång tid på sig att gro, men får fröna lite extra värme så gror den villigt. Jag samlar hela tiden in fröer från goda paprika- och chilisorter, torkar dem om de är färska och sår dem runt årsskiftet. Efter någon månad brukar de första groddarna kika upp.

Ett smart knep för att underlätta groningen och slippa fylla en massa krukor med frön som kanske inte gror är att lägga fröer mellan några lager hushållspapper eller kaffefilter som fuktas lätt. Lägg papperet med fröerna i en burk som får stå mörkt och gärna lite varmare än rumstemperatur.

Kolla då och då så att inte fröerna möglar och öppna locket då och då för att släppa in fräsch luft. Jag gör ibland hål i locket till burken och täcker med tyg, en bomullstuss eller kirurgtejp så att fröerna får andas.

Groddarna har en tendens att växa fast i papperet, men det spelar ingen roll. Jag klipper eller river runt grodden och rottrådarna och planterar hela härligheten med papper och allt. Papperet bryts snabbt ner och är inget hinder för växten.

Denna metod funkar bra med små fröer. Förutom paprika brukar jag göra på samma sätt med tomatfröer.

Tomater

Det allra enklaste sättet att så tomater är att skära en skiva av en tomat och stoppa ner i en kruka. Täck med någon centimeter jord och vattna så kommer det snart fler plantor än du behöver. När väl plantorna är tillräckligt stora för att omplanteras vill de ha mycket jord.

För den som har dåligt med plats för stora krukor är höga roskrukor ett smart knep. De är dubbelt så höga som de är breda och samma mängd jord ger bättre effekt i sådana krukor än alltför breda och grunda krukor. Tänk på att använda mer genomsläpplig jord, det blir lätt kompakt i botten. Jag grundar med lecakulor och blandar in torv eller kokosfibrer i jorden som gör den både luftigare och bättre på att hålla vatten. Vinn-vinn.

När väl tomatplantorna blivit så stora att de börjar få tjyvskott, nya grenar i bladvecken, bör dessa tas bort för att plantan ska bli produktiv. Det finns sorter som inte behöver tjuvas, men många mår bra av det. Kasta inte skotten. Om man ställer dem i lite vatten i en burk utvecklar de snart rötter.

Jag sår rätt få tomatplantor. Istället börjar jag lite extra tidigt och tar skott. Det spar en massa tid, pengar och utrymme och eftersom ett skott är en exakt genetisk kopia av moderplantan vet jag exakt vilken typ av tomatplanta jag har att göra med.

Lekstuga i köket

Jag tycker att det är kul att testa mig fram med att så olika fröer jag har i kryddhyllan. Dillfröer är alldeles utmärkta för att få fram tidig bladdill. Torkad chili av olika slag brukar gro också efter att ha behandlats illa i en burk på hyllan. Koriander, spiskummin och andra liknande kryddor är också kul att testa. Många kryddor är värmebehandlade eller jästa eller konserverade på annat sätt och gror inte. Men förvånansvärt många gror gärna.

I kylskåpet finns det också en del kul grejer att leka med inför våren. Ingefära, gurkmeja och galangal är släktingar till varandra. Den del vi använder är de rotklumpar som växterna bildar i jorden för att lagra näring. Jag lägger en fin rot av någon av dem i en plastpåse i ett inte alltför varmt fönster, när det utvecklas små, fina, ljusgröna ”ögonr på dem planterar jag dem grunt i en vid kruka.

Ingen av dem behöver särskilt djup jord, de sprider sig på bredden och när de väl etablerat sig växer de bra. I alltför torra miljöer kan de få brända spetsar, men det verkar inte störa dem särskilt mycket. Med lite tur och omsorg blommar de till slut. När jag behöver någon av dem i matet rotar jag runt i jorden till jag hittar en rotklump. Om man bara tar en klump då och då skadas inte växten, men det gäller att vara lite försiktig.