DEBATT Samhälle. Samsyn. Eller protestera? Hur viktigt är det att vara överens?
Det globala ”politiska” samtalet har frestande fokus. Rubrikmakare. Såväl i USA som England. Spännande. Personfokuserade. Trump och Boris Johnson. Dessa herrar är måltavla för media. Så har vi Ryssland och Kina … Debatt? Om där pågår debatt stryps den innan den når ut.
Demokratiska värderingar!? Knappast! Ett ton cement begraver oliktyckare.
I Tyskland och Frankrike debatteras. Modest. Man har en annan kultur. Där accepteras olikheter.
Att Trump har satt en ny agenda vet vi. Den har nu annekterats av England. Västerlandets demokratiska vagga. (Ursäkta, Grekland och Italien). Bo Jo gillar inte demokrati. Sätter parlamentet ur spel. Vi tittar på med öppen mun. Va?
Vad Trump gör i USA och den folkvalda kongressen och senaten är ofattbart. Men han lyckas. Drygt två år in i sin presidentperiod har han satt alla ”check and balance” system ur spel. Nationen tittar på, Dagligen gröper han ur hörnstenar från den amerikanska konstitutionen. Just som Bo Jo gör nu i England. Där upplöser han parlamentet. Hej och hå.
Högsta domstolen förklarar hans drag olagligt. Men se, i England har man ingen ”skriven” lag. Där har man ”vedertagen” lag. Det vill säga, lagrummet utgår från att man, i ledning av landet, ska förhålla sig på ett korrekt sätt till ”vedertagen” lag.
Men vadå? Den är inte nedskriven. Står i gamla urkunder som är ledande för hur en ”lag” ska tolkas. Där står inte att det är förbjudet att upplösa parlamentet, för att det passar ens politiska agenda. En otänkbar handling i en så fast demokratisk institution som England. Men Bo Jo har lärt sig av den demokratiska våldsverkaren Trump. ”Tusan, i USA går det ju att köra på, skita i juridiska instanser och kongresser.” Folkvalda? Vad fan har dom med Trumps jobb att göra? Äh, vi kör på.
Demokratiska institutioner, journalister, väljare häpnar över fräckheten hos dessa båda herrar. Motröster finns. Men tystnar. Det lönar sig ändå inte. Och i förlängningen får kritiker onda ögat på sig. Ens jobb är i fara. Man kan hamna i kylan. Och i tystnaden kan dessa demokratins jordfräsar köra på.
Det hummas. Muttras. Men se: herrarna använder demokratins verktyg som sina egna medel. Verktyg som ursprungligen var menade att hanteras av kloka, rättänkande personer. Utgår från förstånd och tanken om ”samhällets” bästa. Nå, detta har lämnat ”juridiska” luckor som dessa, samhällets gamar, utnyttjar.
Motståndet avtar. Visst, enstaka röster hörs. Men klingar bort. Det som för blott två år sedan, en president som kör över hela USAs förvaltning och en Premiärminister som upplöser landets folkvalda församling … omöjligt … då! Men i dag. En axelryckning. Det är ju Trump. Eller Bo Jo. Se där. Så lätt går det att skapa sin egen agenda. Och, dessvärre, sina egna regler!
I det stora sker det lilla. Var viss om att andra regimer, ja till och med demokratiska församlingar, som exempelvis kommuner lär sig. För se, när det gäller maktappropriation, ja då samlas ”maktinnehavare” som getingar runt syltburken. Absolut. En naturlag, närmast. Kan man vrida och vända på regeltolkningar, då gör man det.
En gång, ja förr i tiden, fanns det så kalla ”offentliga samtalet”. Flera röster fick göra sig hörda. I såväl smått som stort.
Demokratins fundamentala spelregler inpräntades hos mig av av Olof Ruin, Professor och statsvetare. Även Christer Wahlgren, statsvetare och diplomat tillhörde mina ”lärare”.. Far och mor var krävande demokrater. Ifrågasatte. Debatterade. Såväl hemma som offentligt. Om allt. Klart det var olika synpunkter. Högt i tak. Respekt för varandras åsikter.
Jo, erkännes, emellanåt motvilligt.
Och i dag? Tusan vet. Finns den öppna, lyssnande dialogen? Låt oss kolla det stora perspektivet en stund till. Den politiska debatten! Globalt. Det som fångar vårt fokus!
Vad handlar den om?
Två år har ägnats åt #metoo. Herre jösses. Gamla lik grävs upp ur jorden. Alla ska hållas till svars. Övergrepp som skedde för tjugo år sedan, under ytterst tveksamma sociala sammanhang, hamnar överst på dagordningen, och i medias rubriker. Allt överskuggas av denna sorgliga och solkiga värld. Jo, män har begått överträdelser. Fy och usch. Klart att det är skamligt! Drabbat kvinnor i dom flesta fall. Störtfloden av hat och mediala rapporter har ingen ände. Alla enas om denna horrör. Hur kunde det hända!?
Och! Hur tillät ni män detta!? Så, vrids allt ett varv till. Var hamnar fokus? Ja, hoppsan. Mot oss potentiella skurkar. Vi män!
Nä! Hallå! Stopp där! Vi är inte alla regissörer på Dramaten, berömda skådisar eller producenter i Hollywood. Vi är vanliga grabbar. Sköter våra förhållanden, respekterar vår hustru, våra döttrar och kvinnliga kolleger. Men vi besudlas. För vi är män.
Ja, Trump och Bo Jo har fått sin släng av den sleven. Erkännes. Men på det hela, har #metoo stigmatiserat oss män. Över en kam. Har aldrig kvinnor trakasserat män? Sexuellt? Gjort inviter? Bjudit ut sig? Stopp. Förbjudet område! Okej. Vi släpper det.
Men #metoo har flyttat fokus. Och våra politiker älskar det. Tänk vad skönt att skicka några #metoo-mess. Skaffa en knapp där det står #metoo. Så är man med i matchen. Blir en del av ”systerskapet”. Vi står i frontlinjen! Ja, ja. Att hänga på en ringdans kräver ju inte mer än att fatta axeln framför. Vips, så är man med i leken.
Okej. Så, efter några år … ah, vem orkar hålla på med det där längre. Oj, vänta! Det händer visst nått mer på den politiska arenan. Äh, det är bara Trump. Som vanligt. Ingen orkar bry sig. Eller token Bo Jo. Brexit. Tröttsamt!
Något nytt under solen, please! Vi måste ”engagera läsarna och lyssnarna”. Kom igen!!
Hallå. Klimatet. Ja, klimatet! Det är harmlöst. Och politiskt korrekt. Där kan vi tycka vad tusan vi vill. Högt. Ljudligt. Få rubriker. Verka samhällsmedvetna! Yippee. Så kör vi på den valsen något år eller två. Visst är lilla Greta gullig och engagerad. Svenska dessutom. Otroligt. Hennes (och därmed vår svenska) röst hörs globalt!
Nå. Vad hände under tiden? Dom där åren med #metoo- och klimatfokus? Jo. Det offentliga samtalet tystnar. Medtyckande står högst på agendan. Klimatet är mycket viktigare än politik! Det handlar ju om planetens överlevnad. Inte har vi tid att ägna oss åt, än mindre att ifrågasätta, våra politikers bevekelsegrunder. Nä, låt dom hållas. Vi ägnar oss hellre åt planetens överlevnad. Alltså, vem som är statsminister, eller kommunalråd? Allvarligt. Va? Har annat att ägna mig åt!
Stilla, utan att det egentligen märks, läggs en våt handduk över media. Journalister är lika rädda om sitt jobb som alla andra. Äh. Vill inte vara till besvär. Bara ha våra jobb. Inte tänker vi riskera att ifrågasätta. Klart vi förstår att Socialdemokraterna måste sälja ut Vänsterpartiet. Samarbeta med ärkefienden. Ge dom vad dom vill ha. Skattelättnader för smällrika? Kör hårt! Vad mer vill ni ha. Ja, och så får man ett smörgåsbord av centern, som slickar sig om munnen, gör high five. Socialdemokraterna går med på det! Heja. Jösses. Vi lurar brallorna av Socialdemokraterna! Yes. Och vem ifrågasätter? Noll.
Alltså, orka denna debatt! Tre veckor. Det räcker! Jo. Sossarna är berusade av makt! Några enstaka protester hördes. Men nu: Januariöverenskommelsen har blivit historia. Troligen Sossarnas oxå. Det sveket sved! Vi glömmer den inte.
Så linkar vårt samhälle fram. Utan styrsel. Utan visioner. Bara en kollektiv suck av uppgivenhet. Nu har det samhällsbärande partiet sålt ut sig. Politikerföraktet ökar.
Och under tiden läser vi hur ett rätt häftigt antal riksdagsmän skor sig på jobbet. Bara småfusk. Hundratusen eller så. Ja ja. Vad mer kan man vänta sig. Girighet är granne med makt. Samma drivkraft, om än mer personlig.
Nå, om vi kollar lokal politik? Tja. Insyn begränsad. Slutna möten. Inga protokoll. Handslag i slutna sammanträdesrum. ”Vi är överens, va.” Så presenteras detta för Fullmäktige. Alla vet bättre än att konstra eller ifrågasätta. Alltså. Beslut! Oväntade, visst, men masserade av ”överheten”. Utan insyn. Utan Medborgarförankring. Utan debatt.
Ska man vara uppgiven? Sluta bry sig? Låta myglarna och makthavarna hållas. Nja! Tror inte det.
Men hallå! Klimat och #metoo. Fokusera på det! Så bryr sig ingen. Om det lilla.
Alltså. Den säkraste trampolinen dessa ”tysta” maktkonstellationer har, lokalt och globalt, är just tystnad. Okej, vi bör verkligen bry oss om jorden. Och framtiden. Fast, allt ligger så långt bort. Vår framtid. Det kräver ORK …! Och se, där nånstans dras riktlinjerna upp …
Fixar ni ett tankehopp? Våra små kommuner är en spegelbild av vad som händer nationellt. Om S kan begå harakiri mot sin väljarbas – förråda den – varför på lokal nivå ägna väljaråsikter någon möda? Väljarna har ju lagt sin röst, mandatet är vårt. Då kör vi! Vad passar våra ambitioner bäst?
Så blir det som det blir.
Vi, väljarna, står vid sidan av. Förundras. Beslut fattas. Handslag utväxlas. Vi är överens. Sätter ihop planen. Spikar den i det ”slutna” rummet. Drar den inför fullmäktige. Vips: allt är klart. Just som makthavarna ville.
Vi väljare står med öppen mun. Undrar. Hur tusan gick det här till?
Ja. Kom ihåg, en mur byggs med en sten från grunden. Våra lokala politiker vill ha frigång. Fattar beslut som berör oss, utan att flagga om dessa, ja, mörka, utan att ge oss medborgare insyn. I kommunstyrelsen syr man ihop sina deals. Ger och tar. ”För kommunens bästa”. Kyss Karlsson! Så mycket sker som vi inte vet – skolor, svågerpolitik och ”kollegie-hänsyn”. Rätt sorgligt. Vart färdas vår skuta då?
Klart att det globala samhället också vacklar. USA. Å England. En annan division. Har demokratin övergått till att bli en såpashow för mediaskurkar? Och har väljare tappat sugen? Illa.
Men åter till vår del av världen. Här händer saker. Öppenhet. Rak rygg och fast blick? Knappast. När man dristar sig till att ifrågasätta möts man av tystnad. Kom igen!
Ja, hallå kommuner. Ja, i Västmanland åtminstone! Ni lånar makten av oss! Se oss väljare i ögonen. Sluta med det förlegade ”sossemyglandet”. Halleluja! Det var då! Snart femtio år sedan Socialdemokraterna regerade landet. Det vi ser i dag är en skenbild av sossarna. Bara en skenbild. Rent av en skevbild. Släpp makten! Ni har förbrukat den. På såväl lokal som nationell nivå. Och vad värre är, ni för oss bakom ljuset!
Ser fram emot respekt. Hövliga protester. Och jo. Jag var sosse en gång. No more! Tack.
Och, bara för att förtydliga: #metoo och klimatet är högt på agendan. Men låt inte vardagens politik gömma sig bakom globala och mänskliga kriser. Nog ska vi palla att hålla fokus på såväl det stora som lilla!
