Jag har ägnat en hel del tid åt att följa riksrättsprocessen i USA som i går gick in i en ny fas. De båda utskott som hanterat utredningen lade fram sina förslag på de punkter i grundlagen som de anser att Trump har brutit emot. Det enda som står mellan presidenten och att riksrätten flyttas över till senaten är en omröstning i representanthuset.

Majoriteten i representanthuset anser att presidenten har utövat maktmissbruk i sina relationer till Ukraina och obstruerat kongressens lagstadgade rätt att begära ut information från Vita huset. Trump har hindrat all sin personal från att vittna i kongressen och har vägrat lämna ut dokument.

Hela världen ser på medan amerikanska politiker slåss om vad egentligen USA är för ett land. Trump definierar sig själv som nationalist och älskas av samma grupper som stöder SD i Sverige. Han är visserligen mer av en affärsman än en politiker, men han och hans anhängare står mycket nära SD i sina åsikter, om än med vissa inslag av KD:s politik.

Men det som förenar SD och Trump är kanske mest deras syn på sanning och rättvisa. Trump upprepar ständigt anklagelsen om att det skulle finnas en hemlig sammanslutning eller sammansvärjning djupt inne i staten. Deep state, ropar han och hans anhängare så fort något går dem emot. Det paradoxala är att Republikanerna i praktiken kan bestämma lite vad de vill politiskt i och med att de har majoritet i senaten och innehar presidentposten. Ändå klagar de på det politiska etablissemanget.

Det är alltså inte majoritetsförhållandena som är Republikanernas problem. Att Demokraterna har majoritet i USA:s andra kammare är förtretligt på sin höjd för dem. De kan göra slut på riksrättsförhandlingarna när de vill. Det är det juridiska systemet som ställer sig i vägen för Trumpianerna. Gång på gång har åklagare och domare uppmärksammat oegentligheter som en mer demokratiskt sinnad statschef skulle tagit på mycket stort allvar. Men Trump avvisar alla sådana anklagelser som ”false news” eller attacker på presidentämbetet från medlemmar i the Deep state.
Den amerikanska grundlagen behandlas som om den vore huggen i sten, den kan inte ändras, menar man, utan alla förändringar sker genom tillägg och kommentarer. Det påminner om hur Koranen behandlas, eller Bibeln i konservativa kretsar. Den svenska grundlagen är svagare, går lätt att ändra och har inte det i det närmaste religiösa skimmer som den amerikanska. Vilket innebär att våra fri- och rättigheter kan inskränkas snabbt. Allt som krävs är att man tar ett beslut före och ett efter ett riksdagsval.

Sverigedemokraterna har länge klagat över åsiktskorridorer, över etablissemangets oförmåga att lyssna på vanligt folk. Precis som Republikanerna uttalar de sig vitt och brett om vad folket egentligen tycker. Precis som i USA överenstämmer dessa åsikter förvånansvärt väl med SD:s åsikter. Högerpopulism går ut på att på ytan göra sig till tolk för folkets åsikter och i förlängningen att de är folkets vilja. Gränsen till fascism, om det finns någon, är mycket fin.

Trots att SD sitter i riksdagen, trots att de regerar i flera kommuner och där tar ut svängarna ordentligt och trots att de lyckats vrida det politiska landskaper radikalt åt höger gnäller de ständigt. På ett sätt som visar att det de främst strider emot inte är de andra partierna, utan demokratin. Trump kallar regelbundet bestämmelser och lagar för bullshit. Också grundlagen har fått sina smällar.

På samma sätt struntar SD i vår demokrati. Om de skulle komma till makten kan vi förvänta oss samma krig mot folket, i form av demokratin, i folkets namn. Den som har rätt behöver inte bry sig om sanningen, säger extremhögerns logik. Bestämmelser och människor som står i vägen för den rätta läran ska undanröjas. Men i USA är det Trumps hejdukar som hamnar i fängelse, rättsväsendet har ännu inte korrumperats tillräckligt trots Trumps medvetna och konsekventa manipulationer. I Sverige har vi inte samma oumkullrunkeliga grundlag. Det kan gå mycket snabbt att förvandla vårt land till en fascistisk diktatur. Vilket inte skulle förvåna mig ett dugg.