I fredags anlände Greta Thunberg till Cop25 i Madrid och möttes av ett gigantiskt pressuppbåd. Ett femtiotal journalister med stora filmkameror trängdes på den smala tågperrongen. Ändå var det bara några enstaka journalister som tog chansen att ställa frågor till henne under presskonferensen senare. ”Det är som att Beatles har återuppstått, journalisterna i lokalen tycks paralyserade av den 16-åriga aktivistens stjärnglans. Men kanske har de fått det de vill ha, en bild på Greta Thunberg. Något citat. Flera tar selfies med henne i bakgrunden”, skriver DN.

Greta har sedan länge blivit ett globalt fenomen och det är lätt att se varför media attraheras av henne; den lilla flickans kamp mot de stora mäktiga politikerna och företagen, skylten som hon alltid bär med sig, hennes brinnande engagemang och samtidigt oerhörda ödmjukhet. Men mitt i allt detta är det viktigt att komma ihåg en sak: Greta är speciell och det hon gör är speciellt, men hennes oro och kamp delas av många. Över hela världen finns det miljontals ungdomar som likt Greta våndas över klimatförändringarna och gör allt de kan för att få politikerna att lyssna. Miljoner ungdomar vars röster ofta hamnar i skymundan.

Just därför är det så fint att Greta alltmer har börjat lämna över ordet till andra aktivister när hon får frågor. Under presskonferensen med Fridays for future i måndags inledde hon med att säga att det är personer från det globala syd och representanter för urfolk som framför allt behöver bli lyssnade på nu och lämnade därefter över ordet till bland andra Carlon Zachras från Marshallöarna, Hilda Nakabuye Flavia från Uganda, Angela Valenzuela från Chile och Rose Whipple som företrädde urbefolkningen i norra USA.

Det gick inte att ta miste på ilskan och beslutsamheten i deras ansikten. ”Jag har börjat tänka att klimatkrisen är en ny version av apertheid och rasism” sa Hilda från Uganda. ”Klimatförändringarna hotar att radera två meter av vår kultur” sa Carlon från Marshallöarna. ”Nyliberalismen är en dödskult” sa Angela från Chile.

Jag tänker på journalisterna som paralyserades av Greta men inte iddes ställa några frågor. Kanske är det så enkelt att historien om Greta är mycket lättare att sälja in än det budskap hon och de andra bär med sig. Alla vill höra historien om Davids kamp mot Goliat men färre vill lyssna på att vi måste överge vår gamla livsstil – att konsumtionen, flygresorna, transporterna och köttätandet måste minska drastiskt. Det vet Greta också, så klart, och därför handlar hennes tal sällan om exakt vilka förändringar som behöver göras utan främst om att vi måste börja lyssna till forskningen. Men bara genom sitt sätt att leva visar hon att en annan väg är möjlig. Det är en väg som skrämmer många, inte för att den är dålig men för att den är så annorlunda mot det sätt de flesta av oss lever i dag, och jag tror även att det är en anledning till det massiva hat som hon också möter.

Hypen kring Gretas person har kanske varit nödvändig för att klimatfrågan skulle lyfta, men jag hoppas att det inte stannar där. Jag hoppas att vi inte, likt journalisterna på presskonferensen, blir så förblindade av hennes stjärnglans att vi glömmer att lyssna till det hon och de andra aktivisterna har att säga. För till syvende och sist handlar det här inte bara om Greta Thunberg, det handlar om dig och om mig och om varenda varelse på jorden. Det är vi alla som både måste börja rannsaka oss själva och driva på för en politisk förändring. Det är vi skyldiga Carlon från Marshallöarna, Hilda från Uganda, Angela från Chile, Rose från USA och Greta från Sverige.