Kommuner kan inte överklaga beslutet om fördelning som görs enligt bosättningslagen. Partierna SD, M, KD och ett lokalt parti, Sol-partiet, vill ändå pröva frågan rättsligt. Strider bosättningslagen i själva verket mot kommunernas rätt till självbestämmande?

– Gäller inte principen migration är det en urvattnad princip. Då är det också en skandal, säger SD:s Louise Erixon till Sveriges radio.

Osannolikt att det går till domstol

Förra året gjordes 14200 kommunplaceringar. Av dessa hamnade 12 i Sölvesborg. Mindre än en promille av landets gemensamma åtaganden. Men även om en domstol skulle ta upp ärendet skulle det vara mycket osannolikt att kommunen skulle lyckas med sitt uppror.

– En välvillig domstol skulle kunna ta upp frågan. Men man kan inte hävda att det kommunala självstyret, som ju är en princip, slår ut befintlig lagstiftning. Skulle det fungera så blir det total anarki i landet. De kommer inte att vinna men däremot kanske skapa en politisk diskussion, säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt, Uppsala universitet, till Sveriges radio.

Problem som inte finns

Det är inte för att kommunen skulle ha problem med utanförskapsområden som beslutet togs, utan snarare för att man tror sig kunna slippa att sådana utvecklas.

– Vi vill inte låsa oss vid de kostnaderna och vi vill inte ha de utanförskapsområden som växt fram i andra kommuner. Istället vill vi agera innan det är för sent, säger Louise Erixon.

Sådana här reaktioner verkar inte bero på verkliga problem på orten. Forskningen visar att det snarare kan vara tvärtom, att rädslan är större ju längre ifrån de upplevda problemen man kommer.

Sölvesborg har tidigare infört tiggeriförbud, trots att man hade rätt små problem med tiggare och man har aviserat att man vill placera flyktingar i husvagnar och baracker. En vanlig föreställning är att främlingsfientlighet och rasism frodas på ställen där det inte finns särskilt många människor med utländskt påbrå och flera vetenskapliga studier visar tydliga skillnader.