Johan Rockström, professor i miljövetenskap vid Stockholms universitet, är en av dem som har förespråkat grön tillväxt som ett sätt att äta kakan och ha den kvar. Alltså ett sätt att få ekonomin att fortsätta växa utan att öka utsläppen av ämnen som skadar klimatet, vattnet, luften, marken eller skogen.
Eftersom ekonomisk tillväxt innebär att vi producerar, säljer och köper allt mer varor och tjänster är det svårt att tänka sig att den skulle kunna vara grön i någon större skala. I alla fall med den utgångspunkt vi har i dag: en omättlig världsekonomi som har fått bre ut sig helt hänsynslöst. Visst kan det hända att ett företag som sysslar med till exempel återbruk, utbildning eller ekologisk odling kan växa grönt. Men därifrån till en grön världsekonomi är det långt.
I en krönika i SvD i helgen gör Johan Rockström upp med sitt hopp om den gröna tillväxten. I en ny rapport från den europeiska miljökoalitionen EEB och en likaledes ny forskningsstudie, Is green growth possible? av Jason Hickel och Giorgos Kallis, sågas idén. Visserligen skedde en viss frikoppling mellan resursutnyttjande och tillväxt mot slutet av 1900-talet. Det vill säga att ekonomin under en tid växte mer än resursutnyttjandet. Men sedan ökade resursutnyttjandet igen, och man kan i det stora hela inte säga att ekonomisk tillväxt inte äter mark, luft och vatten.
Johan Rockström konstaterar att de av IPCC:s scenarier där jordens medeltemperatur inte ökar mer än 1,5 grader är orealistiska och bland annat överskattar möjligheterna att fånga upp koldioxid med massiv trädplantering eller inlagringstekniker. Och alla scenarier med en ökning på högst två grader förutsätter en helt grön tillväxt. Ekonomisk tillväxt som inte ger någon miljöförstöring alls. Inklusive utsläpp av koldioxid.
”Vi applicerar önsketänkande för att tillåta en mjukare utfasning av vår fossila era” skriver han. ”Det finns helt enkelt inget empiriskt stöd för grön tillväxt eller storskaliga negativa utsläpp.” Så ska vi ge upp? frågar han sig retoriskt. Nej, svarar han sig själv, vi måste steg för steg göra det vi vet att vi måste. Fasa ut kolet och sätta ett pris på koldioxidutsläppen till att börja med.
Ja, bra. Men vi behöver göra en sak till: sluta tänka tillväxt. Jag tror inte ens att vi ska bestämma att vi inte ska ha tillväxt. Till att börja med kan vi sluta med politik som är till för att öka den – vi kan med fördel glömma hela begreppet. Det är inte för att öka tillväxten som vi ska ha bra skolor, ekologiska äpplen, cykelverkstäder, äldrevård, basinkomst eller järnvägar. Det är för att det är bra för oss och världen.
Tumme upp:
Svamptur i skogen och svampbokskollen efteråt – pepparriska eller pluggskivling?
Tumme ned:
Vi blev inte säkra nog för att våga salta in dem och äta upp dem.
