Förra helgen arrangerade Facebook-gruppen Försäkringskasseupproret en aktion. Den gick ut på att människor på ett hundratal orter i Sverige sökte upp sitt lokala Försäkringskassekontor och placerade gravljus utanför, som minne av dem som dött till följd av att de blivit utförsäkrade. Hur många dessa är vet ingen med säkerhet, för dylik statistik förs naturligtvis inte, men att det överhuvudtaget förekommer är skandal nog, om det så bara var en enda person det gällde.

”Man måste vara frisk för att orka vara sjuk” är ett vanligt återkommande uttryck bland dem som någon gång behövt ekonomisk hjälp vid sjukdom, och det är lätt att förstå. Regelverket som omkretsar Försäkringskassan är tungt, byråkratiskt och oförlåtande. Har du gjort fel har du gjort fel, även om du inte visste att du gjorde fel, eller om du faktiskt var för sjuk för att kunna ta reda på vad som var rätt. Din sjukpenninggrundande inkomst (om du ens hade någon från början) droppar till noll av ett misstag.

Men det spelar ingen roll ens, för när din läkare skrivit sitt intyg om din arbetsförmåga väger en icke-läkare på Försäkringskassan det intyget mot en mycket abstrakt “hel arbetsmarknad” där det tydligen finns drömjobb som kan utföras hemifrån medan du ligger ner i sängen och knappt kan tänka eller röra händerna eller andas på grund av ångest. 

Försäkringskasseupprorets aktion möttes av synnerligen intressant kritik från Försäkringskassan, nämligen den att det skulle bli obehagligt för dem som arbetar där att gå ut från sin arbetsplats och mötas av dessa gravljus – Försäkringskassans medarbetare utför ju bara ett av politiken bestämt uppdrag och kan därför inte klandras. Rikta er kritik någon annanstans, var undertexten.

Men det är, politiskt beslut eller ej, fortfarande Försäkringskassans medarbetare som står för avslagen. Och om de tycker att det är obehagligt att bli påminda om att deras beslut, baserade på politiska riktlinjer, leder till andra människors död (vilket de verkligen borde tycka) är det väl inte mer än rätt att just de faktiskt gör en uppföljande aktion utanför Rosenbad, där de kräver en förändring. Det är faktiskt mycket rimligare att de, arbetsföra människor, åker dit för en samlad aktion för förändring, än att kräva att fattiga sjukskrivna eller utförsäkrade över hela landet gör samma sak.

För Försäkringskassanupproret borde inte behöva ledas av sjukskrivna, av utförsäkrade, av dem som blivit svikna av det vi kallar det sociala skyddsnätet (vilket i sig är lite ironiskt eftersom ett nät som alla vet mest består av hål). Det borde ledas av Försäkringskassan själva. Av dem som från insidan ser hur dåligt människor mår, hur små befogenheter de har att hjälpa människor i nöd, och hur ohållbart systemet faktiskt är. De om några borde vilja protestera. Det om något vore ett Försäkringskassanuppror, med potential att skapa förändring.

Eller så kan vi ju alltid införa basinkomst så att sjuka alltid har en grundtrygghet, så kan FK-medarbetarna fokusera på att hjälpa dem med mer än basala behov. Bara ett förslag.