När tapirer, tukaner och andra stora arter utrotas i de tropiska skogarna riskerar också många träd och växter att dö ut. Orsaken är enkel: växterna är beroende av att deras frön sprids av fåglar och däggdjur. Enligt forskarna kanske många av dem inte överlever på längre sikt, med utarmning av hela ekosystemet som följd.
Det framgår av en studie som publiceras i Science Advances.
I studien har brasilianska och spanska biologer granskat hur de atlantiska skogarna i sydöstra Brasilien har påverkats av mänskliga störningar.
Regionen är den mest tättbefolkade i Sydamerika med jättestäder som Rio de Janeiro och Sao Paulo – och naturen i området har länge hanterats hårdhänt. Nästan 90 procent av den ursprungliga skogen har huggits ned och ersatts av odlingar och bebyggelse.
De återstående skogarna är med andra ord starkt förkrympta rester av de forna vildmarkerna.
Som ett resultat befinner sig många djurarter i ett prekärt läge. Stora däggdjur som tapirer och ullspindelapor finns bara kvar i ett fåtal reservat och stora fåglar som tukaner och trädhöns har blivit alltmer sällsynta.
Problemet är att när storvuxna djurarter försvinner drar de med sig en lång rad växter i fallet. Forskarna, som har letts av Carine Emer, evolutionsbiolog vid universitetet i delstaten Sao Paulo, gick igenom data från 21 separata studier som utförts i den atlantiska regnskogen.
I studierna har man specifikt undersökt olika fågelarters betydelse för växternas fröspridning.
Emer och hennes kollegor fann att de stora fåglarna i genomsnitt är mer evolutionärt distinkta än de mindre fåglarna.
Det innebär att de är mer isolerade på släktträdet med en lång separat historia, har färre nu levande släktingar och är mer specialiserade än de flesta andra arter. Samma sak gäller för många växtarter med stora frukter och frön, exempelvis många palmer.
Samevolution
Intressant nog finns det ofta en tydlig koppling mellan de båda grupperna. Tukaner och trädhöns har utvecklats tillsammans med palmerna under miljontals år. Fåglarna är beroende av palmernas frukter för sin överlevnad och palmerna är beroende av fåglarna för sin fröspridning.
Frukterna ser ut som de gör och smakar som de gör för att de ska konsumeras av fåglarna. Sedan sprids växternas frön i skogen via fåglarnas spillning.
Ett typiskt exempel är jussarapalmen (Euterpe edulis) vars frukter lockar till sig flera arter tukaner och trädhöns. Jussarapalmen är annars mest känd för att vara den främsta källan till palmhjärta, det ätbara innandömet i själva palmträdet.
Slutsatsen blir att många växter riskerar att dö ut om de stora fåglarna försvinner. Om en faller, faller båda två.
Miljarder år
I några fall kan mindre, vanligare fågelarter ersätta de stora arterna, men oftast inte. Jussarapalmen till exempel, är i hög grad beroende av tukanerna för sin fortsatta existens.
Sammantaget kan oräkneliga fall av långvarig samevolution gå förlorad om utarmningen fortsätter.
Forskarna har räknat ut att de mest känsliga arterna av fåglar och växter i den atlantiska regnskogen sammantaget representerar flera miljarder år av evolution.
Räknas däggdjuren in i kalkylen blir förlusterna än större. Det är känt sedan tidigare att tapirer och många primater är viktiga fröspridare.
Sambandet är sannolikt lika tydligt i andra delar av tropikerna, inte bara i de sydamerikanska regnskogarna. Utan de stora däggdjuren och fåglarna skulle många ekologiska system på jorden vara långt fattigare än vad som är fallet.
Fakta: Fröspridning
Växter sprider sina frön på flera olika sätt. Gräsen tar exempelvis vinden till hjälp. Men en av de vanligaste metoderna är att använda sig av djur.
Vissa växter har försett sina frön med hullingar för att dessa ska fastna i pälsen på förbipasserande djur.
Den mest använda metoden är dock att förpacka fröna i välsmakande frukter. När djuren äter av frukterna sväljer de alla frön som sedan sprids via djurens avföring. I de tropiska regnskogarna använder sig 90 procent av alla trädarter av den här taktiken.
Källa: Annual Review of Ecology and Systematics
