En syl i vädret

En vattenhund är en slags hund men ett sjölejon är inte ett sorts lejon. Låter det fel? Nja, utan tvivel är vattenhunden en hund medan sjölejonet inte är ett lejon. Men jag menar formen på orden – en slags och ett sorts.

Många skulle säga att det är klart att det ska vara en slags hund eftersom man säger en hund, och ett sorts eftersom det heter ett lejon. Sorts och slags stoppar man bara in mellan en eller ett och huvudordet. Men ursprungligen heter det ett slags och en sorts, oavsett om det gäller hundar, lejon, gurkor eller kålhuvuden. Sorts och slags är nämligen genitiv – vattenhunden är en hund av ett visst slag, alltså ett slags hund.

Varför man säger ett slags, eller för den delen en slags, har en egen historia. För länge sedan, innan pengar togs ur luften i form av ettor och nollor, eller ens trycktes på papper, gjorde man dem för hand. Man lade en metallbit på en stamp, ett runt underlag av metall, mönstrat som ett spegelvänt mynt.

Sedan slog man till ordentligt med en slägga, så att mönstret präglades in i myntet. Det kallades för att slå mynt, som numera oftast betyder att tjäna pengar på något.

Mynt slagna på samma stamp var mynt av samma slag, samma slags mynt. Därifrån kommer slag i betydelsen sort eller typ. Om man tänker på det blir det självklart att vattenhunden är ett slags hund, inte en slags hund.

Slag är förresten ett mycket gammalt ord, som lät ungefär likadant på forngutniska, fornsaxiska och gotiska och alltså kommer från tiden innan de germanska språken skildes åt. Det betydde både ett konkret slag och sådant som kamp och strid, slaget vid Lützen och sådant. Slagsmål är från början inte själva bråket, utan en rättssak, ett mål angående misshandel.

Och när ordet slagdänga började användas på 1700-talet var det inte bara en populär visa som slog, utan användes också om ”lata kvinnor som med hugg och slag måste drivas till sitt arbete”, berättar Elof Hellquist i Svensk etymologisk ordbok. Ett slags arbetslinje alltså, redan då.

Men ett slag kunde också vara att slå in på en viss väg, till exempel ett sätt att vända båten när man seglar – segelkunniga läsare är välkomna att komplettera förklaringen.

Ordet sort är ett latinskt lånord som vi har fått via franskan och/eller tyskan. På franska, tyska och engelska betyder det ungefär detsamma som på svenska.

Det har att göra med att sortera och olika … ja, sorter. Men det latinska ursprungsordet sors betyder bland annat lott, lottning, orakelsvar och öde, och är även ursprunget till sorcerer (engelska för magiker). Kanske för att man sorterade svaren i positiva och negativa, begripliga och obegripliga? Jag har sökt efter svar men har inget orakel att fråga.

I dag går det bra att säga en slags hund. Folk har gjort det i så många hundra år att ingen bryr sig längre, utom en och annan språkhistoriskt intresserad. Ett sorts lejon låter däremot inte så bra. Det är nog för att en sorts är lättare att associera till olika sorter, men kanske också inflytande från danskan, där man alltid säger en slags vare sig det är en pølse eller ett smørrebrød man talar om.