Vackert skildrat systerskap

En medryckande och snyggt gjord tidsskildring av det omstörtande året 1968 med hög igenkänning, tillbaka till ett 60-tal som bultar av revolutionära visioner och den växande frihetsrörelsen som växte fram emot konservatism, kapitalism och krigiska krafter i Sverige och världen, som så starkt präglade det här året. Med mycket humor, charm och trovärdighet skildras tre kvinnors förening i vänskap och deras nyväckta och kaxiga protester mot bland annat tidens exploatering av kvinnokroppen, cementerade könsroller och stereotypa äktenskap.

Karaktären som den nyutexaminerade journalisten Karin är suveränt gestaltad av Mikaela Knapp som en lite trulig och sluten, men självlysande ung kvinna, som lämnar storstadens kollektiv för att, tillsammans med vänner och pojkvänner, röra om bakom de välputsade fasaderna i en småstad och jobbet som grävande journalist på lokaltidningen. Det är i Karins uttrycksfulla ögon och gestalt mycket händer, skickligt spelat och välgjort in i minsta detalj, till och med Stockholmsdialekten andas tidens lite släpiga och skruvade tonfall.

Systerskapet är vackert skildrat och kopplingarna till nutidens #metoo-rörelse blir starka och tyvärr alltför påtagligt aktualiserade – en kan önska att den feministiska kampen skulle kommit längre på dessa fyrtio år, sen Grupp 8 startade upp sina demos, just detta skälvande år – 1968.

Ett stort plus för mycket fin originalmusik av sångerskan Irya Gmeyer och pianisten Martin Hederos.