Människor som hakar upp sig på språkfel i texter är mindre trevliga än andra – var det inte det man kunde ana? De där som inte kan föra en diskussion utan att börja anmärka på att det inte heter ”större än mig” och att vart betyder vart och var betyder var?
Numera anses det vetenskapligt bevisat, och källan är en amerikansk språksociologisk studie, där man har jämfört reaktioner på olika svar på en annons på nätet om att dela bostad. Några svar med olika slags stavfel, några utan.
Testpersonerna fick ett mer positivt intryck av de rättstavade svaren. De bedömde i genomsnitt dem som hade stavat fel som mindre intelligenta, mindre pålitliga, mindre intressanta att dela lägenhet med.
Men en del testpersoner reagerade starkare på stavfelen. Andra lade inte så stor vikt vid dem.
De fick också göra ett personlighetstest där man testade de personlighetsdrag som brukar kallas ”the big five”, och då fann man en skillnad. De vars intryck av annonssvaren påverkades mest av språkfelen hade en del gemensamma personlighetsdrag. De var mer samvetsgranna, mer introverta, mindre öppna, inte så trevliga. De som tog stavning och grammatik mer med en klackspark var öppnare, trevligare, mer utåtriktade.
Alexander Katourgi på Gävletidningen Arbetarbladet kommenterar i en krönika: ”Eftersom jag själv är inåtvänd tänkte jag först ta illa upp, men sedan kom jag på att jag tjänar pengar på att rätta språkfel.”
Om man nu vet att man är introvert verkar det i och för sig onödigt att ta illa upp för att forskare hävdar att man statistiskt sett borde vara det. Men det kan ju vara störande att det radas upp bland tråkiga egenskaper som att inte vara trevlig.
Jag rättar ju också språkfel på jobbet, just för att jag hakar upp mig på stavfel, skrivfel, syftningsfel och meningar som landar någon helt annanstans än där de skulle. Men det är ändå något annat än möjligheten att ta illa upp som stör mig med den här undersökningen.
Den säger väldigt lite om människor som reagerar på just språkliga fel. Den visar bara att personer med personlighetsdrag som statistiskt har visat sig hänga ihop med fördomar tenderar att ha fördomar mot människor som stavar illa. Det är ett cirkelresonemang.
I själva verket går det bra att reagera på språkfel utan att tro att de hänger ihop med opålitlighet och bristande begåvning – annars skulle det bli jobbigt på alla korrekturläsares arbetsplatser. Det handlar om att lägga märke till detaljer som inte stämmer i ett mönster och vilja rätta till dem. Inte om att hacka på skribenten.
Å andra sidan kan den amerikanska studien ändå vara välkommen läsning för den som inte får napp på sina felstavade annonssvar. Ja, det skulle antagligen underlätta att stava rätt – stavningskontrollen kan hjälpa till en bit på väg. Men den som tackar nej bara för att du har stavat fel till ”lugn och skötsam” eller frågat vart lägenheten ligger kanske ändå inte är någon kul människa att bo med. Några väl valda språkfel skulle alltså kunna sålla agnarna från vetet om du inte har för bråttom.
