Inför klimatförhandlingarna i Polen som börjar nästa vecka är det många frågor som ska redas ut. Men bland de svårare pekas klimatfinansieringen ut som särskilt känslig, tillsammans med regelverket för att kunna följa upp och rapportera vad som görs av alla parter i avtalet.

Under de senaste förhandlingarna i Bangkok i september visade motsättningarna sig bland annat genom flera låsningar. Men efter ett intensivt arbete tycks nu ett informellt utkast ligga på bordet. Det är en stor skillnad mot det dokument på över 300 sidor som annars hade utgjort grunden för samtalen i Polen.

– Ja, men nu ska man ha klart för sig att de här texterna fortsatt innehåller alla möjligheter och positioner (i förhandlingarna). Men det är betydligt mer hanterbart, säger Johanna Lissinger Peitz.

Hon företräder EU i de stundande samtalen om reglerna för klimatfinansiering. De förhandlingarna är känsliga då de dels ska landa i ett regelverk som garanterar att givarländernas pengar betalas ut och att de används till vad de är avsedda för. Lissinger Peitz trycker också på vikten av att få fram pengar för att länder ska kunna bygga upp strukturer för kontroll av sina utsläpp. Flera fattiga länder saknar det för tillfället.

– Men det är också centralt att se till att löftet om 100 miljarder i klimatfinansiering till år 2020 efterlevs, då det är en viktig symbolfråga, säger Johanna Lissinger Peitz.

Hon lyfter också frågan om den mer långsiktiga klimatfinansieringen, där rikare länder varannat år ska utge löften om hur mycket pengar de kan bidra med framöver till att hjälpa fattigare länder att ställa om.

– Det handlar ju om att få en indikation på framtida flöden, vilket är viktigt för att mottagarna ska kunna planera sina investeringar. Men i och med att dessa löften till viss del är begränsade av vad givarländer faktiskt kan ge för information utifrån sina budgetregelverk, så finns det en viss spänning i den frågan.

Lissinger Peitz är dock försiktigt optimistisk.