Före solnedgången. Innan solen går ner. Så kan man säga utan att någon protesterar, men går det lika bra att vända på det? ”Vi kom hem innan solnedgången” eller ”vi kom hem före solen gick ner”?

Före och innan är ju både lika och olika. Efter innan kommer ofta en sats med både subjekt och predikat. Alltså både någon eller något som gör något, eller som något händer med, och verbet som talar om vad som händer. Till exempel att solen går ner – ”innan solen går ner”.

I en mening som ”Vi kom hem innan solen gick ner” binder innan ihop två satser: ”vi kom hem” och ”solen gick ner”. Ord som används så kallas konjunktioner, ett ord som betyder ungefär ihopsättare på latin.

När den ena satsen är en bisats, som här, kallas det för subjunktion, alltså en underordnande konjunktion. ”Innan solen gick ner” är ju inte ett eget budskap utan något som ger mer information om hemkomsten.

En vanlig konjunktion, och till exempel, samordnar satser där ingendera är underordnad den andra: ”Vi kom hem vid solnedgången och Japhet kom hem lite senare”.

Inom och inifrån

Före är också en sorts klisterord, men det klistrar inte fast en hel sats. I ”före solnedgången” finns ju inget verb. Före är en preposition, ett sådant ord som En syl i vädret handlade om förra gången. Prepositioner har fått sitt namn för att de har sin plats, sin position, före, alltså pre ordet som kommer efter. Solnedgången i det här fallet.

Så enkelt kan det vara: före är preposition, alltså är ”före solnedgången” rätt. Innan är en subjunktion, alltså är ”innan solen går ner” rätt.

Men ändå är det här en av de allra vanligaste språkfrågorna. Det är nämligen väldigt vanligt att man använder innan likadant som före: ”innan midnatt”, ”innan solnedgången”, ”innan frukost” och liknande. Och ungefär lika vanligt att någon invänder att det ska vara ”före midnatt” och ”före solnedgången”.

Ordet innan hade ursprungligen inget med tid att göra. Tänk på uttryck som att läsa innantill eller kunna något utan och innan. Eller ord som innanmäte, innandöme, innanför.

Från början betydde det inifrån. Ordet har bildats på samma sätt som hädan och dädan – härifrån och därifrån. Dädan använder väl ingen numera, men ”vik hädan”, ”ge dig av härifrån” har man åtminstone hört i religiösa sammanhang. En gång sa jag det till några envisa människor från en dörrknackarsekt. Det var lite kul, men egentligen onödigt otrevligt.

I alla fall: innan betydde från början inifrån, inuti, inom och sådant. Man kunde säga ”innan fem mil” och mena ”inom fem mil härifrån”, till exempel. Men också ”innan tre dagar” – precis som vi kan säga ”inom tre dagar”. Antagligen var det så innan kom att associeras med tid.

Men ”innan tre dagar” – där används ju innan som preposition. Hur kom det att anses vara fel? Idén att innan inte borde användas som preposition kommer från Erik Wellander (1884–1977), språkvetare och språkvårdare som skrev boken Riktig svenska, som blev språkligt rättesnöre för några 1900-talsgenerationer. Så här skrev han om innan: ”Innan är företrädesvis en konjunktion och bör ej brukas som preposition i fall där före ger fullgott uttryck åt meningen”. Men det är en godtycklig rekommendation som man lugnt kan ignorera.

”Klassisk finlandism”

”Före solen gick ner” då – säger någon så? Ja, i finlandssvenska är det vanligt. Enligt den finländske språkvårdaren Mikael Reuter är det en klassisk finlandism ”som de flesta säkert erinrar sig att deras modersmålslärare har tagit upp”. För säkerhets skull ger han ändå en lektion eftersom svensktalande finländare tydligen ständigt blandar ihop före med både innan och förrän.

Förrän är en konjunktion, och när vi använder den finns det alltid ett inte inblandat – eller någon annan negation. En gång i tiden kunde man säga ”hon kom hem förrän solen gick ner”. I dag låter det väldigt gammaldags eller bara konstigt.

Läser man gamla texter från den första bibelöversättningen (1526) och framåt hittar man inget språkhistoriskt facit som kan säga vad det hette från början. Snarare tvärtom – i väntan på att Erik Wellander skulle dyka upp på 1900-talet och tala om vad som var Riktig svenska var språkbrukarna utlämnade till ett veritabelt kaos. Före kunde betyda inte bara före och innan, utan även för, förrän, förr och framför.

Nej, det är klart att det inte var kaos. Folk gjorde sig förstådda, men med nutida ögon ser det rörigt ut.

Ingen naturlag

Att före och innan glider omkring litegrann är alltså rätt naturligt. Men finns det inget som är rätt? Hur ska vi göra? ”Innan solen går ner” och ”före solnedgången” funkar alltid. ”Innan solnedgången” går också bra, intygar Språkrådet, men det kan hända att någon reagerar på det. ”Före klockan slår tolv” skaver mer i många öron men är alltså vanligt i Finland.

Språkvården avråder, både här och där. Men det är inte precis en naturlag.