Den intensiva säljakten ledde till att elva av trettiotre sälarter nästan dog ut för ett drygt århundrade sedan. De flesta har sedan dess återhämtat sig, men för fyra arter är genpoolen sedan dess farligt svag.
När säljakten var som mest intensiv dödades miljontals sälar årligen för sin päls och sitt fetts skull. För en tredjedel av de nu levande arterna var jakten så pass intensiv att sälarna var nära att dö ut, visar en ny studie som publiceras i Nature Communication som bygger på genprover från tusentals sälar från 30 nu levande arter.
”De här extrema populationsminskningarna kallas för flaskhalsar och kan påverka en arts möjlighet att överleva”, säger professor Joseph Hoffman vid universitetet i tyska Bielefeld i ett pressmeddelande.
För sälarten nordlig sjöelefant gick det så långt att bara några dussin överlevde, vilka nu har återhämtat sig till anmärkningsvärda 200 000 individer.
Men att alla individer bygger på en så begränsad genpool ställer till problem. Hoffman liknar den genetiska variationen som finns kvar hos arten vid en verktygslåda. Ju färre verktyg, desto sämre utrustad är du för nya situationer.
Förutom nordlig sjöelefant har havsmunk, Hawaiis munksäl, och saimenvikare så pass likriktade gener att de löper större risk att inte kunna anpassa sig inför förändrade förhållanden och sjukdomar.
Fakta: Nordlig sjöelefant
Det finns två sorters sjöelefant, eller elefantsälar som de också kallas, nordlig och sydlig.
Hanarna är uppemot sex meter långa och kan väga 3,7 ton, vilket gör arten till den största av alla sälar.
Den förlängda nosen används för att förstärka vrålen under parningssäsongen. Hanarna har också långa hörntänder som kan användas vid strider.
Källa: NE
