DEBATT Det skiljer en del mellan vanliga känslor och juridiska beslut. Juridiken går ibland tvärsemot vad känslorna säger. Särskilt våldtäktsdomar kan ibland se mycket konstiga ut i folks ögon.

Där är det givetvis oerhört svårt, då det ofta står ord mot ord. Men även när det är bevisat att flickan sagt nej flera gånger, går pojken ofta fri för att ”han inte riktigt säger sig ha förstått att hon har sagt nej.”

Inte ens ett fall där kvinnan skrikit nej flera gånger och flera vittnen sett henne chockad och förtvivlad efter händelsen räckte till en fällande dom. Kvinnan hade alltså protesterat kraftigt men mannen sa att han trodde att det hörde till det sexuella spelet. Hovrätten trodde mer på mannens berättelse vilket ledde till att han friades. Ännu en gång hade mannens berättelse tillmätts en större tyngd än kvinnans.

Även om mannen juridiskt blev frikänd låg allmänhetens sympati hos kvinnan, men det har hon knappast någon glädje av. Skammen och rädslan ligger säkert kvar länge hos henne. Det förstoras säkert också av att mannen rättsligen var oskyldig.

För en tid sedan inträffade ännu ett märkligt fall. Mannen hävdade att han sov under samlaget. En sömnforskare intygade att det mycket väl kunde vara så. Tingsrätten dömde mannen skyldig men hovrätten friade, trots att kvinnan inte på något sätt gett något medgivande till något samlag.

Mot bakgrund av detta är det lätt att förstå att flickor inte anmäler våldtäkt. Det är mycket obehagligt att gå igenom en rättegångsprocess. Dessutom är risken mycket stor att hon förlorar och att han frias.

Som människa, man och förälder blir man onekligen både förvånad, förtvivlad och förskräckt över hur vissa domar fastställs. Någon förbättring lär vi inte heller se så länge som gubbväldet styr.

Nu börjar tack och lov flickor komma fram både som åklagare och försvarsadvokater. Då lär ett nej också betyda nej även juridiskt. Dessutom har vi fått en samtyckeslag. Fortfarande kommer ord att stå emot ord men det finns trots all ett hopp om förbättring.