DEBATT ”Utan unga nya bönder ingen framtid för jordbruk eller Sverige!” Det blev ett huvudbudskap från Naturbrukskonferensen 2018 när småbrukare, stadsodlare och miljö- och solidaritetsengagerade träffades för att diskutera hur makten över mat och naturbruk kan tas från storföretagen och hamna i demokratiska händer.
Nyckeln till vår framtid ligger i att Sverige och planeten lämnas vidare till kommande generationer i ett gott skick. Här har familjejordbrukare och andra som arbetar på fälten och i skogen för att tillfredsställa våra behov den avgörande rollen.
Artutrotningen, alltmer försämrade matjordar och den globala uppvärmningen visar på en accelererande sammantagen kris. Den är skapad av den rådande världsordningen där storföretagen och bankerna ges alltmer utrymme och bestämmanderätt över var, när och på vilket sätt naturen brukas. Gemensamma kunskaper i lokalsamhällen måste ges företräde framför kortsiktiga vinstintressen när eller om det blir konflikt med storföretagen.
Torkan har visat på sårbarheten med det nuvarande systemet. Den har visat på skrämmande brister som uppstår när landsbygdens ekonomi, service och ställning i samhället ses som marginell utan betydelse för framtiden där pengar kan lösa allt. I en krissituation är bonden central. Inte bara för matförsörjningen men också för att lokalt finnas på plats med sin praktiska förmåga och utrustning för att lösa problem.
Samtidigt slås mycket annat ut på landsbygden som stöd till frivilliga brandkårer, kommunal och statlig samhällsservice samt kommersiell service. Det gör samhället sårbart. Den livsmedelsstrategi och det landsbygdspolitiska program som riksdagspartierna står bakom har inga avgörande krav som kan lösa situationen utan innehåller mest åtgärder som är plåster på såren. Livsmedelsstrategin har snarare lagt förslaget att ytterligare stärka storföretagens makt över jordbruket genom att ändra på jordförvärvslagen.
Även i staden kan beredskapen höjas genom stadsodling som en nödvändig länk mellan stadslivet och naturbruket. Makten som förorten har gentemot centrum, och utarmning av service och välfärd, är likartad den landsbygden har gentemot storstadens maktcentra.
Torkan innebär dock en möjlighet till ändring. Jordbruk som tidigare setts som nostalgisk dekoration som fäbodbruket med skogsbete har plötsligt kunnat föra över kunskap om skogsbete för att få foder till boskapen där gräset torkat bort hos djurhållande bönder.
De punkter vi ser som särskilt viktiga att arbeta nu för är:
• Utan unga bönder, ingen framtid: En samlad satsning från samhället både från offentligt håll och från oss i civila samhället behövs för att ge bättre villkor för unga att etablera sig som jordbrukare.
• Utan bönder, ingen civil beredskap eller fred: Lyft böndernas roll för att möta kriser och motverka krig.
• Värna matsuveräniteten och makten över skogen i Sverige: Ge begreppet matsuveränitet innehåll genom motstånd mot orättvisa handelsavtal som ger upp makten till storföretagen på jordbrukares bekostnad i alla delar av världen och ny kampanj mot att ge EU överstatlig makt över svensk skog.
• Utan bondekunskap, inget framtida jordbruk: Stöd spridning av svenska småbrukares erfarenheter av systematiskt försämrade villkor för svenskt jordbruk och hur det kan motverkas.
