Kritikerna till fossilbolagens lobbyarbete vid klimatmöten menar bland annat att bolagens rätt att delta vid förhandlingarna lett till att arbetet bromsas upp. Men motståndet till en reglering är tillräckligt för att frågan ska gå i stå. Vid de senaste överläggningarna om frågan i Bonn i maj så la bland andra Nya Zeeland, Australien och USA in protester mot att begränsa industrins deltagande. ”De är en del av lösningen” är det centrala argumentet.

Hos motståndarna till bolagens rätt att delta så rimmar det illa.

– Det finns exempelvis deltagare, som i USA:s kollobby, som inte ens ställer upp på Parisavtalet. Det anser vi borde vara en av grundbultarna för att man ska kunna delta vid mötet, säger Max Andersson, EU-parlamentariker och Miljöpartist.

Han har drivit frågan för EU-parlamentet vid tidigare klimatmöten och kommer även i år att lyfta frågan i Katowice, Polen.

Men vilken av lösningarna som är mest framkomlig är fortsatt oklart. ”Det mest ideologiskt korrekta” enligt Max Andersson, att utesluta bolagen från att delta, är inte särskilt sannolikt. Ett av de andra spåren som behandlats är att införa en intressekonflikts-policy för alla vid förhandlingarna. Men även där stöter förespråkarna på patrull.

– Det verkar finnas en motstånd vid FN-sekretariatet för att beröra frågan. Jag tror att det beror på att man inte vill ha en till konflikt med oljeländerna, säger Max Andersson.

Max Andersson menar att det är tillräckligt svårt redan att få till stånd beslut om en radikalare klimatpolitik utan att representanter från företag – som har miljardbelopp att tjäna på att förhala klimatåtgärder – springer runt i korridorerna och lobbar för att blockera och dra ut på besluten.

– Men jag ser även att arbetet med att kräva tuffare lobbyreglering bidrar till att delegitimisera kol-, olje- och gasindustrin. Själva diskussionen om att det behövs särregler för deras lobbying bidrar till att göra deras lobbying mindre effektiv, säger han.

Nästa planerade förhandling om intressekonfliktspolicyn är i maj 2019.