Efter ett havererat senaste möte så lyckades Gröna klimatfonden upprätta delar av sin heder i helgen. Nu höjs förhoppningarna om framgång i de globala klimatförhandlingarna.
Finansieringsfrågan är en av de svåraste bitarna att reda ut inför det planerade färdigställandet av en regelbok för Parisöverenskommelsen, som planeras att ske i Polen i december. Genom att fonden, som anses vara en central pusselbit i det klimatfinansiella maskineriet, kunde enas om att bland annat fördela ut en miljard dollar i stöd, så stärks förhoppningarna.
– Fonden har nu visat att den kan sköta sitt uppdrag att vara huvudkällan för att hantera multilaterala bistånd, säger Liane Schalatek. Hon företrädde civilsamhället vid senaste styrelsemötet i Bahrain.
Nu beror fondens framtid mycket på givarländernas fortsatta påfyllnad. För tillfället sitter fonden på runt 1,4 miljarder dollar och det räcker inte långt framåt. Planen är att fonden ska fyllas på hösten 2019.
– Det är dock tydligt att givarländerna står enade i att en förutsättning för ett ambitiöst utfall i en kommande påfyllnad är att fondens bristande styrningsfrågor kan adresseras, säger klimatminister Isabella Lövin.
Det finns flera frågetecken på fondens bord som gör att det fortsatt råder en viss skepsis. De har exempelvis inte kunnat enas om ett sätt att fatta beslut när det inte går att nå konsensus, vilket har lett till att fonden emellanåt har ”hållits gisslan”. Det ligger nu ett konkret förslag på styrelsens bord, men tre mottagarländer blockerade ett beslut vid senaste mötet.
Isabella Lövin vill inte utlova något om utökade svenska bidrag. Men hon pekar på att det uttryckts en vilja från riksdagen att utöka stödet, om regelverket för att styra fonden skärps.
– I slutändan är det också upp till nästa regering att fatta ett sådant beslut, säger Lövin.
Om förändringarna i fonden skulle ske så skulle det innebära att det befintliga bidraget utökas, då det svenska löftet nu sträcker sig fram till 2023.
– Det är också något som behövs. Nu har ju fonden visat att de kan besluta om projekt i miljardklassen vid varje möte, och med tanke på 100-miljarderslöftet från rika länder till klimatfinansiering i fattigare länder så krävs det en rejäl påfyllnad för att de ska kunna fortsätta i samma utsträckning, säger Liane Schalatek.
