Den 4 juli, på den amerikanska nationaldagen, var världsmediernas uppmärksamhet under ett par timmar riktade mot Frihetsgudinnan. Therese Patricia Okoumou, 44, hade klättrat upp på statyn och vägrade komma ner. Hon höll upp en t-shirt med texten ”Abolish ICE” – avskaffa ICE, med syfte på USA:s immigrationsmyndighet.

– Jag sa till dem att jag inte kommer ner förrän Trump friat alla barn som satts i bur vid den mexikanska gränsen.

”Aldrig varit rädd”

Therese Patricia Okumou, eller Patricia som hon kallar sig, är aktivisten som menar att hon aldrig varit rädd för någonting. Inte för att hamna i fängelse, inte för skräckfilmer, eller för att ramla ner de 30 meterna hon klättrade upp på Frihetsgudinnans bas. Hon talar och rör sig med pondus och självsäkerhet. Hennes markerade armmuskler vittnar även om fysisk styrka. På hennes klänning, hårband och armband står skrivet ”Shero” – en kombination av orden ”she” (hon) och ”hero” (hjälte), vilket hon gärna själv kallar sig. Men när hon ska äta en vaniljkrämsbakelse som hon beställt på kaféet där vi träffas, blir hon blyg.

– Jag gillar inte att äta framför folk. Jag tycker det är så intimt, säger hon generat och smygmumsar istället i sig bakelsen på vägen ner mot parken där hon ska fotograferas.

Tre och en halv timme

Patricia vill ses i hennes hemkvarter på Staten Island i New York, där hon bott sedan hon immigrerade till USA från Kongo för 24 år sedan. Färjan till och från Manhattan passerar Frihetsgudinnan. Platsen där Patricia Okumou gick från en okänd aktivist till en världsnyhet över en dag.

I tre och en halv timme satt, promenerade och till och med sov hon vid Frihetsgudinnans kjolfåll innan polis kom och hämtade henne.

– Michelle Obama sa ”When they go low, we go high”. Så jag gick så högt jag kunde.

Ända sedan Donald Trump valdes till USA:s president har Patricia demonstrerat intensivt. Hjärtefrågorna är barns och immigranters rättigheter. Den första månaden efter att valresultatet förkunnats tillbringade hon mellan tre och fyra timmar varje dag utanför Trump Tower med ett plakat med texten ”Not my president”. I början var hon en av många, men veckorna gick och till slut stod hon ensam kvar. Hon jobbar sedan flera år tillbaka som personlig tränare, men kallar aktivismen ”ett deltidsjobb”. Många timmar i veckan ägnar hon åt att underhålla sin hemsida och sociala medier och kommunicera sitt budskap till allmänheten.

Drivkraften att kämpa så hårt för just barns rätt att få vara med sina föräldrar tror hon kommer ifrån hennes egen uppväxt. Hon var bara några år gammal när föräldrarna skilde sig och hon tvingades bort från sin mamma, då pappan fick ensam vårdnad. Intresset för aktivism började när hon i tonåren började bevittna sexism och korrupt politik i hemlandet Kongo.

När nyheten kom om Trumps familjeseparationer och att barn hölls i burar växte hennes frustration och tankar på att ta aktivismen steget längre började gro hos Patricia. Hon hade sedan länge planerat att ägna den amerikanska nationaldagen åt en protest mot Trump-administrationens immigrationspolicys. Demonstrationen anordnades av aktivistgruppen Rise and Resist och platsen var Liberty Island, där Frihetsgudinnan står. Idén att klättra upp på statyn höll hon hemlig för de andra demonstranterna.

– Jag började fundera över om någon någonsin klättrat upp på Frihetsgudinnan. Men jag vågade inte ens googla på det eftersom jag var rädd att det skulle användas mot mig om jag skulle bli gripen.

Hela ön evakuerades

Demonstrationen ledde till att gruppen avhystes av vakter från Liberty Island, men Patricia gled diskret undan från gruppen och började undersöka den 93 meter höga och 225 ton tunga statyn. Med oerhört liten greppyta gjorde hon en spindelmanlik klättring upp för basen av statyn.

– Jag gillar ju att klättra. Det kommer nog från min uppväxt i Kongo. Jag klättrade mycket där.

Reaktionerna lät inte vänta. Hela ön evakuerades och det dröjde inte länge innan helikoptrar med polis och tv-team hovrade över statyn. Hon fick hålla i sig så gott hon kunde för att inte blåsa bort. Samtidigt försökte polis och vakter övertala henne att självmant komma ner. Patricia bad dem hälsa Donald Trump att hon skulle komma ner när han släppt ut de inburade barnen.

Vad tänkte du när du satt där uppe?

– Jag tänkte ”vad händer om jag måste kissa, kommer alla att stirra på mig?” säger hon och brister ut i ett gapskratt. Skämt åsido. Jag tänkte bara på barnen. Hur smärtsamt det måste vara att inte ha sin frihet att leka på gatan, spela basket och känna solen.

Inför en rättegång

Donald Trump kommenterade händelsen i efterhand genom att kalla Patricia Okumou en clown och menade att polisen kunde ha satt upp ett nät och väntat tills hon självmant hoppade istället för att riskera sina liv för att hämta ner henne.

Nästa steg för Patricia är en resa till Texas där hon personligen ska träffa barnen och föräldrarna vid gränsen mot Mexiko.

– Jag vill ge dem en kram och puss på kinden. Helst skulle jag vilja vara en levande frihetsgudinna.

Hon åker tillsammans med ett dokumentärfilmsteam och resan är möjlig tack vare gräsrotsfinansiering. Men hon står även inför en rättegång. Hon står åtalad för bland annat olaga intrång och förargelseväckande beteende och riskerar upp till 18 månader i fängelse. Under intervjun får hon ett meddelande från sin advokat om att rättegången skjutits upp från ett datum i november till december. Hon rycker på axlarna och menar att allt händer av en anledning.

På frågan om hur hon känner inför det möjliga fängelsestraffet brister hon ut i ett stort, vitt leende.

– Titta på det här leendet och säg vad du tror att jag känner? Som sagt, jag är inte rädd.

Däremot är hon missnöjd med aktionen, trots uppmärksamheten den väckte.

– Hur kan jag vara nöjd när barn fortfarande är separerade från sina föräldrar? Och jag kom inte ens till toppen av Frihetsgudinnan.

Familjeseparationerna, som var en del av USA:s ”nolltolerans” vid gränsen mot Mexiko, trädde i kraft i maj i år och ledde till att omkring 2 300 barn från migrantfamiljer separerades från sina föräldrar. Donald Trump backade visserligen från beslutet efter påtryckningar, men i september var omkring 600 barn fortfarande inte återförenade med sina föräldrar.