Efter att FN:s klimatpanel IPCC lagt korten på bordet ligger bollen hos beslutsfattarna. I EU lyckades miljöministrarna också svara, genom att i veckan ta fram en förhandlingsposition inför nästa klimatmöte.
Trots 1,5-gradsrapportens tryck på att ökade insatser krävs direkt kliver unionen inte in i klimatförhandlingarna med något rakt löfte om höjda ambitioner.
– Vi fick acceptera att vi också ska kolla på vad andra parter har gjort för att möta Parisavtalets mål, säger Isabella Lövin, klimatminister (MP).
Unionen utlovar nu att de antingen ska ”kommunicera eller uppdatera” sitt utsläppsminskningslöfte senast 2020.
– Vi hade naturligtvis önskat att EU kunde vara tydligare. Men vi är ändå nöjda med att ha fått med så mycket som från början inte var med, säger Isabella Lövin till Syre.
Från andra stora utsläppsländer hörs mindre. Trumpadministrationen har inte uttalat sig, men andra tunga aktörer i USA har kommenterat rapporten. Kaliforniens guvernör sa bland annat att ledande ekonomier nu måste visa vägen, men för att det ska kunna gå ”krävs det att förnekarna, skeptikerna och de bekväma vaknar upp och hör vad vetenskapen säger oss”.
Hur regimen i Kina reagerat på IPCC-rapporten är inte heller klart. Det är också avgörande vilken position de intar. Eftersom Kina är den största producenten, konsumenten och importören av kol kommer deras långtidsplan fram till 2050 att ha stor betydelse för om någon av 1,5-gradersvägarna som dragits upp av IPCC går att nå. Där krävs det en utfasning av kolet på mellan 59 och 78 procent till år 2030 från 2010-års nivåer.
Jiang Kejun vid regeringsanknutna Energy research institute säger till The Guardian att han vill använda IPCC-rapporten för att få igenom ”stora förändringar” i den kinesiska politiken.
Indiens miljöminister säger i ett uttalande att ”Vi har inte väntat på en rapport för att bekämpa klimatförändringarna. Vi lägger redan all vår energi på att försäkra oss om att den globala temperaturen inte ska öka ytterligare”.
