När någon frågar vad jag läser svarar jag att det är Malena Ernmans självbiografi, för det ser så ut. Malena Ernman tittar ut från omslaget i närbild och hennes namn är större än titeln. Visserligen står det ”Svante Thunberg”-
med liten text under. Men det rinner liksom förbi.

Så jag väntar mig att Malena Ernman ska berätta om hur operan blev hennes liv, hur hon blev politiskt medveten och började förstå vad som håller på att hända med jorden och klimatet och hur det har påverkat hennes liv. Ungefär så.

Men så enkelt är det inte. Allt det där finns med, men den här boken handlar om en kris i hennes familj och hur den gjorde allvar av medvetandet om krisen i världen. Den spretar som livet självt, den visar världen genom familjen Ernman-Thunbergs åtta ögon, det är mycket, mycket personligt och alldeles allmängiltigt.

Det börjar med Malena Ernmans sista kväll på operan. Hon ska sjunga Händels Xerxes på Artipelag, kungen och drottningen och 900 människor till är där. Alla är glada och Malena mår alltid bra när hon sjunger. Men hon kollapsar, rakt i armarna på dirigenten, som säger att publiken får vänta. ”Vi skyller på mig, jag är fransman. Vi är alltid sena.”

När Malena Ernman svimmar på Artipelag har hon en sju veckor lång mardröm bakom sig. Hennes äldsta dotter bara gråter, när hon ska sova, på väg till skolan, i skolan. Nästan varje dag får hennes pappa komma och hämta henne. Hon har slutat spela piano, skratta, prata, äta.

Nu finns bara en sak att göra – laga Greta. De söker efter svar på vad som har hänt och får veta att Greta, liksom många flickor med anorexi, har högfungerande autism och tvångssyndrom. Men det svaret räcker inte, skriver Malena Ernman. ”I slutändan fick hon helt enkelt inte ihop det.”

Greta är en klarsynt tjej, och när hon ser på läget i världen får hon inte till det softade filter som gör det möjligt för alla andra att fortsätta som förut. Att prata om en flygresa till Connecticut i samma andetag som de diskuterar miljöproblem. Att shoppa billigt i Thailand, äta döda djur, slänga skolmaten i sophinken, köpa ny mobiltelefon. Hon står inte ut.

Malena och Svante vet allt det där – Malena har slutat flyga av miljöskäl. Men nu blir de tvungna att ta konsekvenserna på en ny nivå. De måste ta världen och klimatet på samma allvar som Greta för att livet ska fungera.

Flygets utsläpp, kapitalismens hänsynslösa kortsiktighet, autism, adhd, anorexi, utbrändhet, skolan, kulturen och en familjs kamp för barnen och framtiden. Ja, man skulle kunna säga att det är en spretig bok, men det hänger ihop. Det hänger verkligen ihop. Ett uttryck från 1960–1970-talet kommer för mig och det har sällan varit sannare: Det personliga är politiskt.