Bangladesh har fått mycket stöd från omvärlden sedan landet tog emot över 700 000 rohingyer som tvingades på flykt undan våldet i Myanmar. Men trots detta har flyktingkrisen ännu inte fått någon lösning.
Sedan den stora flyktingströmmen inleddes i augusti förra året har ett stort antal politiska ledare och inflytelserika internationella företrädare rest till kustområdet Cox’s Bazar där rohingyernas flyktingläger ligger. Nyligen besökte även FN:s generalsekreterare Antonio Guterres och Världsbankens chef Jim Yong Kim Bangladesh. Men experter påpekar att det internationella stödet inte har lett fram till någon lösning av krisen.
I samband med sitt besök i början av juli sade Antonio Guterres att han fått höra hemska vittnesmål om flyktingarnas mycket svåra situation i lägren, och han uttryckte samtidigt oro för att läget kan förvärras under den kommande regnperioden.
En halv miljard dollar i stöd
Världsbanken har utlovat nästan en halv miljard dollar i stöd till Bangladesh, som ska gå till olika insatser för att hjälpa flyktingarna fram till att de kan erbjudas en möjlighet att frivilligt och säkert återvända hem.
Men biståndet kan komma försent till Bangladesh, ett mycket tätbefolkat land där 63 miljoner av de 160 miljoner invånarna lever under fattigdomsgränsen. Flyktingkrisen har inte bara fått stora ekonomiska återverkningar i landet utan också slagit hårt mot naturresurserna. Miljöpåverkan är mycket stor i de områden i Cox’s Bazar, nära gränsen till Myanmar, där numera över en miljon flyktingar lever. I områdena runt lägren har skogsområden avverkats i jakt på ved till matlagning.
En lösning är möjlig
Mohammad Zamir, expert på internationella relationer, menar att omvärlden måste utöva hårdare påtryckningar mot Myanmar. Han menar att en lösning på krisen är möjlig om omvärlden inför liknande sanktioner mot Myanmar som USA har riktat mot Nordkorea.
– Om något liknande görs mot Myanmar så kommer inga utländska investeringar att göras i landet. Jag tror att detta skulle innebära så starka påtryckningar att de böjer sig för kraven att låta rohingyerna återvända. Om omvärlden genomför dessa åtgärden så finns det en möjlighet att krisen blir löst, säger Mohammad Zamir till IPS.
IPS besökte nyligen Cox’s Bazar och intervjuade då ett antal invånare i några av de 21 flyktingläger som har upprättats i regionen, däribland de största i Kutupalong och Balukhali. Mohammad Mohibullah, som företräder en människorättsorganisation vars medlemmar bor i lägren, säger att de välkomnade besöken från FN:s och Världsbankens ledare.
– Men pengarna de utlovade är ämnade för vår överlevnad, inte för att lösa vår kris, sade han till IPS.
En annan företrädare för flyktingarna, som är engagerad i samma organisation, sade att rohingyerna inte upplever det som att Myanmars ledning utsätts för de påtryckningar som krävs av omvärldens företrädare.
– De kommer och reser iväg igen, utan att ge oss något hopp om en permanent lösning. Vi vill kunna återvända till våra hem på våra förfäders marker, och inte behöva leva i det kaos vi upplever nu, sade Abdul Gaffar.
I början av året kom Myanmars och Bangladeshs regeringar överens om att rohingyerna skulle återvända till sina hem. Men hela processen stoppades sedan.
FN:s säkerhetsråd har makten att påverka
FN och andra internationella organ har tidigare förvägrats inresa till delstaten Rakhine i Myanmar i syfte att bedöma förutsättningarna för återvändande flyktingar. I maj tilläts dock FN:s flyktingkommissarie Filippo Grandi inresa, och i juni kom en överenskommelse mellan Myanmar och FN som skulle vara det första steget mot att flyktingarna skulle börja återvända till sina hem.
Men processen går långsamt och nyligen vädjade Bangladeshs premiärminister Sheikh Hasina till FN:s särskilda Myanmar-sändebud Christine Schraner Burgener om att förmå Myanmar att ta emot flyktingarna.
Tareq Shamsur Rehman, som är professor i internationella relationer vid Jahangirnagar-universitetet, säger till IPS att Bangladeshs politiker måste ändra taktik gentemot Myanmar.
– Det som verkligen behövs är påverkansarbete gentemot de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, som har makten att genomdriva ekonomiska, militära och politiska sanktioner. Det är sorgligt att vi hittills inte har sett vår utrikesminister resa till Moskva, Peking, London och Paris för att förmå dem att agera för Bangladeshs sak.
Målet om etnisk rensning ligger fast
Tareq Shamsur Rehman påpekar att i andra fall där folkmord begåtts har militära ledare pekats ut och blivit åtalade och dömda – efter att världens stora nationer engagerat sig.
Andra bedömare menar att Myanmars ledare inte tycks ta intryck av internationella påtryckningar, utan att deras mål om etnisk rensning ligger fast.
Amena Mohsin, som är professor i internationella relationer vid Dhakas universitet, menar dock att besöken från Antonio Guterres och Jim Yong Kim kan komma att få betydelse.
– Glöm inte att FN:s 73:e generalförsamling inleds i september, och deras besök fungerar som en påtryckning. Vår förhoppning är att rohingyafrågan kommer att diskuteras under generalförsamlingen och att Myanmar kommer att utsättas för ytterligare påtryckningar, säger Amena Mohsin till IPS.
Världsbankens talesperson David Theis säger till IPS att man tillsammans med andra internationella organ arbetar för att förmå Myanmar att skapa förutsättningar för ”ett säkert, frivilligt, värdigt och hållbart återvändande för flyktingarna, samt en förbättrad situation för alla människor i delstaten Rakhine”.
