Äntligen välförtjänt ledighet! Äntligen får Vi göra precis vad Vi vill. Äntligen slipper Vi den där, av socialdemokratin, hyllade väckarklockan. Äntligen slipper Vi tränga in oss i kollektivtrafiken och bilköer. Äntligen slipper Vi jäkta mellan förskola, jobb, träning, tvätt, matlagning och ungarnas fotbollsträning. Nu ska Vi hinna med allt det där som Vi inte hinner med till vardags. Tiden för fri tid, tid som inte någon annan äger, är dock kort så det gäller att använda den effektivt. Då duger inte den svenska sommaren, åtminstone går det inte att chansa på att den kommer duga, så för att säkra upp unnar Vi oss en resa till varmare och solsäkra breddgrader. Det är Vi värda.

Vi i detta sammanhang är förstås den del av den globala överklassen som har ett jobb. Det är Vi som kan unna oss både ledighet och att bränna upp planeten. De som sliter många gånger hårdare för de där metallerna till våra mobiler som vi tar selfies med på semestern ingår lika lite i Vi:et som de som syr våra kläder eller servar oss i semesterparadisen. Det spelar ingen roll hur hårt de sliter, de har inte förtjänat vare sig ledighet eller att resa iväg.

Även i Sverige är ledighet bara för de utvalda. Har du inte en anställning utan a-kassa, försörjningsstöd eller dylikt, då kan du glömma det där med ledighet. Då ska aktivitetsrapporten fyllas i lika noggrant i juli som alla andra månader och du ska stå till arbetsmarknadens förfogande varje dag. Och om inte arbetsmarknaden vill ha dig denna månad finns det inte mindre än 130 olika bidrag och sysselsättningsåtgärder som du kan bollas mellan. Åtgärder som inte upphör för att det är juli och övriga Sverige stänger ned. Inte heller timanställda, vikarier och många av egenföretagarna kan unna sig lyxen att ta semester. De behöver ständigt vara på standby för att ta de jobb som eventuellt kan dyka upp.

Medan de privilegierade kan unna sig ledighet ska prekariatet hållas sysselsatt. För sin egen skull förstås. För vi vet ju alla hur illa folk som slår dank mår. Hur farlig ledighet som en inte har förtjänat är för moralen, psyket, ja allt vi kan komma på. Så för Deras skull tvingar vi Dom att ”arbeta”. Vad Dom gör spelar mindre roll, bara Dom hålls sysselsatta.

1914 skapades Arbetslöshetskommissionen vars uppgift var att med de så kallade AK-jobben sysselsätta arbetslösa. Över 100 år senare har AK-jobben bytt namn många gånger om, men grundidén att skapa jobb och tvinga folk till meningslösa sysselsättningsåtgärder för att hålla uppe arbetsmoralen kvarstår. De semesterlediga som vågar chansa på den svenska sommaren och tillbringar sin ledighet i den bohuslänska skärgården kan stöta på några av de AK-projekt som genomfördes runt om i landet. Till exempel kan de se den sex kilometer långa, välbyggda bilväg som binder ihop de tre öarna Trossö, Kalvö och Lindö. På vägen, som byggdes med AK-jobbare på 1930-talet, har dock inte en enda bil någonsin kört eftersom det inte går att komma dit med bil. Mer sannolikt är kanske att de ser Sotenäs kanal eller Malö strömmar, också byggda med AK-jobb. När de var klara hade dock de lastfartyg som de sades byggas för blivit så stora att de inte kunde använda kanalerna.

Som AK-projekt var dock vägarna och kanalerna lyckade eftersom de satte folk i arbete. Det ansågs bra, inte bara för dom som genom sysselsättning formades till goda medborgare, utan även för att hålla uppe arbetsmoralen uppe hos alla andra.

Över 100 år efter att Arbetslöshetskommissionen startade hyllar vi vår egen semester som välförtjänt och en tid att unna sig. Men jagar samtidigt fortfarande arbetslösa, sjuka och andra som vi har börjat definiera som levande i ”utanförskap”. Ett utanförskap där ingen har förtjänat ledighet.

Trevlig semester, om du nu har förtjänat det.