DEBATT I den politiska debatten inför valet tävlar de flesta partierna i att bjuda över varandra vad gäller hur många jobb som de kan skapa. Men bryr man sig egentligen om vilken typ av jobb som skapas? Är det jobb som är nödvändiga, eller är det helt enkelt bara motsatsen till arbetslöshet man vill uppnå?
Det saknas inte kreativitet vad gäller att hitta på nya jobb, för trots att vi för länge sedan kunnat dra ner på arbetsinsatsen bland medborgarna, förväntas alla jobba en stor del av sina vuxna liv. Vi har till och med nyligen beslutat att höja pensionsåldern.
Vår produktion av de basala varorna och maten vi behöver är numera så effektiv, att man verkligen med fog kan fråga sig varför vi inte arbetar mindre? Är det inte märkligt att vi inte haft någon arbetstidsförkortning sedan 1978, då den femte semesterveckan infördes? Detta var alltså 40 år sedan, och under denna tid har produktiviteten bara ökat och ökat!
Arbetet tillskrivs förmågan att kunna lösa alla möjliga problem; integration, utanförskap, ensamhet, brist på mening och sammanhang. Man menar att arbete ger god hälsa, självkänsla, gemenskap, engagemang, sunda värden, struktur och värdighet …
Men vad är det som hindrar att människor finner dessa saker på annat håll än inom just lönearbete? Är detta inte bara ett exempel på bristande förmåga att visionera och tänka nytt?
Det finns många människor som egentligen skulle vilja engagera sig för ett bättre samhälle och en bättre värld. Men de har inte tid. De tvingas lönearbeta, och sedan orkar de inte lägga någon tid på det som är viktigt för dem.
Det är ett demokratiskt problem att allt färre engagerar sig politiskt. Antalet medlemmar i de politiska partierna minskar stadigt. Men det kanske inte är så konstigt att man inte orkar, efter en 40 timmars intensiv arbetsvecka.
Vårt samhälle, ja hela världen, är i behov av drastiska förändringar om vår livsmiljö ska kunna bevaras. Vi måste minska vår lyxkonsumtion, och även den överproduktion av produkter vi nu ser, som plundrar, förorenar och förstör vår planet. Ständig tillväxt är galenskap i en värld med ändliga resurser, och det ändlösa, tvångsmässiga jobbskapandet är en del av det problemet.
När vi inför medborgarandel kommer alla som vill få möjlighet att lönearbeta mindre. Man kan släppa stressen och ta sig tid att tänka efter: vad är det som är viktigt i mitt liv, vad är det jag vill prioritera?
