Nyheter om socialdemokratisk migrationspolitik träffar som slag i magen – nästan alltid är det värre än man trodde var möjligt. Inte minst för de tiotusentals socialdemokrater som tror på solidaritet.

De fem socialdemokratiska sidoförbunden, SSU, S-kvinnor, Tro och solidaritet, S-studenter och HBT-Socialdemokrater, gick ut och protesterade offentligt i början av maj, mot tillfälliga uppehållstillstånd och splittring av familjer. Förra veckan tog sju representanter för de sju LO-förbunden avstånd från den nya asylpolitiken i tidningen Arbetet. Och under våren har socialdemokratiska folkvalda hoppat av, den ena efter den andra. De förklarar att de skäms, att de inte kan stå för den politik som förs.

Så Stefan Löfven har sagt ifrån – det är slutsnackat om migrationspolitik, nu vill han prata välfärd! Gratis kollektivtrafik till ungdomar på sommarlov till exempel, en nyhet som smakade solsken, badbuss och mjukglass. Ända tills Morgan Johansson kände sig manad att skriva på Twitter: ”Men det hade inte varit möjligt om vi inte stramat åt migrationspolitiken. Man måste orka ta ansvar för svåra beslut också.”

Säg det högt. Byt ut migrationspolitiken mot skolpolitiken, vårdpolitiken, finanspolitiken, miljöpolitiken. ”I sommar blir det gratis glass på alla äldreboenden – det hade vi inte haft råd med om vi inte hade stramat åt skolpolitiken”.

Det är slutsnackat om migrationspolitiken för Stefan Löfvens del, för det är inte meningen att Sverige ska ha någon egen migrationspolitik. Den asyllag som en gång kallades tillfällig ska fortsätta gälla tills EU:s gemensamma regler är på plats. I EU arbetar Socialdemokraterna för att dessa regler ska vara hårda och bindande. Ingen ska få ha mer generösa regler och Ungern och Polen ska vara med på noterna, så det är dem man triangulerar med.

Men Socialdemokraterna är ett parti med 89 000 medlemmar, varav tiotusentals brinner för solidaritet och en hållbar värld. Deras samtal om migration och mänskliga rättigheter kan inte sluta så, inte med mindre än att man tystar allt motstånd.

I mars 2019 ska Socialdemokraterna ha kongress, en kongress som många socialdemokrater har sett fram emot. Då ska det läggas fram motioner om migrationspolitiken, då ska de äntligen få sitt parti på rätt väg, har de sagt. Men förra fredagen gick partistyrelsen ut med beskedet att det inte blir några motioner på kongressen 2019. Inga alls.

Enligt vänsteropinionssajten Politism vill man undvika en mobilisering mot permanentningen av den ”tillfälliga” asyllagen, som löper ut i juli samma år. Men det förnekar partistyrelsen – något annat hade ju varit förvånande. De förklarar att det blir tungt att hantera en massa motioner precis före valet till Europaparlamentet i slutet av maj. Och enligt stadgarna får de bestämma om motionsrätten på kongresserna, betonar de.

Ja, det får de. Och ja, säkert blir det mycket att göra inför EU-valet. Men effekten blir att medlemmarna inte får möjligheten att säga ifrån om asylpolitiken. Även om Morgan Johansson tror att han kan sälja ut asylrätten för gratis bussresor till barnen är det här en samhällsfråga som bara kommer att växa. En kongress utan motioner i mars 2019 är som att lägga lock på en vulkan.